Bananteatern är tillbaka med ännu en iscensättning av en bilderbok för åldrarna tre och uppåt av duon Kristina Murray Brodin (text) och Bettina Johansson (illustration). Det rör sig om ”Varför är mamman arg”, uppföljaren till ”Varför gråter pappan”, som alltså också blev teater för två år sen.
Vi får möta Alvdis och Hamsa, som en helt vanlig dag på förskolan lägger märke till att Kims mamma går därute, och hon ser arg ut – varför är hon det? Alvdis och Hamsa lägger ett slags känslopussel och målar sinsemellan upp en serie scenarier – vissa mer trovärdiga än andra – som skulle kunna förklara varför mamman är arg. Det kan vara allt från en buckla på bilen, en mobil som tappats i toaletten, dramatiska fotbollsmatcher – som verkar göra vuxna arga trots att de egentligen tycker att det är roligt att titta – till tjatiga barn (och mammor), eller kanske är det någon som har sagt något elakt till mamman? I en finstämd passage avslöjar Hamsa (Melody Sheikh) hur hen känner sig inför att hens mamma är död, och Alvdis (Klara Bendz) flikar in med sina erfarenheter av sorg och saknad över att morfadern gått bort.
Boken, som riktar sig till de allra allra minsta, försöker på ett pedagogiskt och normbrytande vis lyfta fram känslolivets komplexiteter på ett sätt som är givande för både vuxna och barn. Det är med andra ord stora viktiga frågor som tas upp med ett humoristiskt tonfall som tar barnen på allvar. Bananteaterns iscensättning är speciellt utformad för en turné i länet – den tredje i ordningen baserad på bilderböcker – varför den också är minimalistiskt utformad vad gäller scenografi och ljud. En grön matta, ett tiotal blåa plastbackar, en fönsterkuliss och en uppsjö av brokiga maskeradkläder skapar effektivt en illusion av den för publiken så välbekanta förskolemiljön. Ljudläggningen består av ett effektfullt komponerat musikstycke som inleder och avslutar pjäsen, som också väcker associationer till stojiga barnrika miljöer.
Problemet var spelplatsen. En 30 minuter lång pjäs om känslor som är riktad till förskolebarn kräver en spelplats som tillåter ett mer direkt tilltal till sin unga och lättdistraherade publik. På den arenaliknande utomhusscenen på Parksnäckan blir det alltför okoncentrerat och duon på scen tillgriper en yvighet som blir gapig och ofokuserad. Bananteatern kommer under sin turné att bland annat spela på Gottsunda Dans och Teater. Det är en mycket bättre, kompakt spelplats som kommer att låta tematiken i pjäsen komma till sin rätt. De förtjänar det, och det gör den här viktiga publiken också.