Tre dagar i rad spelar man under den samlande rubriken Kammarsolisterna i närbild. Bakgrunden till rubrikvalet är kanske att konserten inleds med ett samtal med ett par av musikerna som får berätta om upplevelser de haft. Det är ingen dum idé men jag skulle gärna vilja höra hur de upplever att spela tillsammans, som Kammarsolisterna. Konceptet i år innehåller också att varje konsert introducerar ett par modernare musikverk samtidigt som programmet lättas upp med något lättlyssnat klassiskt.
Konserterna äger rum i Frälsningsarméns kyrksal och minnen från samma samfunds kyrksal i min hemstad anmälde sig. Vad jag inte minns är om den hade en lika utomordentlig akustik. Den till stora delar träklädda lokalen gav stråkarna en särskilt varm och fyllig ton som var en fröjd att lyssna till. I det första stycket, Beethovens stråkkvartett i c-moll, sveptes man in i den varma klangen som i en varm, mjuk filt. Kammarsolisterna spelade gudomligt.
Efter en paus framförde den otroligt duktiga pianisten Anna Christensson solostycket ”The Shadows of Silence” av den produktive danske kompositören Bent Sørensen. Verket börjar i diskanten där varje ton envetet och ihärdigt slås an staccato 10-15 gånger – en sorts musikalisk pointillism, som oroligt driver musiken framåt mot ett mera kraftfullt uttryck med tunga ackord utan inbördes kopplingar. Frikostigt användande av pedal ökar känslan av att höra klockorna från olika kyrkor som en söndagmorgon tävlar med varandra om allmänhetens uppmärksamhet. Verket mynnar sedan ut i ett parti som påminner om inledningen. En fin prestation av solisten.
Kvällens huvudverk var Amy Beachs pianokvintett i fiss-moll. Den amerikanska kompositören och pianisten var känd och uppskattad under sin livstid men populariteten avtog efter hennes död 1944. De sista tjugo åren har intresset för hennes musik ökat markant och det var roligt att hennes pianokvintett fanns med på programmet. Uppbyggnaden är rätt traditionell; en första sats som domineras av svepande violinbågar över eruptiva pianoklanger. En långsam mellansats inleds med ett tema som påminner om salongsmusik men utvecklas till till något oroande och hotfullt. Sista satsen börjar snabbt och slutar efter ett lugnare parti ännu snabbare med ett intensivt presto. Kammarsolisterna och Anna Christensson var likvärdiga parter i dialog med varandra.
När detta trycks återstår en konsert med Kammarsolisterna, ikväll torsdag. Gå och lyssna – jag tror det blir en höjdare.