Lövstabruks kammarmusiksfestival.
Konsert
Lövstabruks kammarmusikfestival
Fredag 5 juli
Betyg: 4
Den enastående vitala kammarmusiken i Lövstabruk har i år gjort något utöver det vanliga. Tre temakonserter med svenska, eller nordiska, verk från det sena 1800-talet till idag - och det är enbart violoncellen som exponeras! Festivalens "kommissarie" Kari Raitinen, själv vällkänd cellist, har satt samman ett spännande program med sällan spelad musik av nästan glömda tonsättare. Så mycket svensk cellomusik det finns! Det kan vara knepigt att samla så många cellister - tolv som mest - vid ett och samma tillfälle. Men när man kan locka med ett program som detta, vars verk nog många cellister har drömt om att någon gång få spela, då går det! Lägg därtill att Kari Raitinen är en mycket energisk och övertalande person.
Första stycket, av danske Anton Andersen, har en klassisk klang från förra sekelskiftet och var mycket behaglig lyssning. B Tommy Anderssons "Awakening of the Beauteous Faun" för åtta celli illustrerar, som titeln antyder, ett uppvaknande. Först mörka klanger som illustrerar faunens ovillighet att vakna; sedan ljusare och livligare i ett snabbare tempo, till slut åter det inledande mönstret; faunen väljer att somna om...
Anders Hillborgs "Plainsong and echoes", skriven för fyra celli men nu framförd av tolv, plus en sopransaxofon. Dess intensiva spel över en tremolimatta i stråkarna följs av ett kort tema om bara sex toner som sedan flyttarn till stråkarna med punktinsatser av saxen.
Andrea Tarrodis "Ängsälvor" för sex celli var inledningsvis just så skir och svag som man tänker sig älvors dans på en äng, men musiken växer sig allt starkare till en marschliknande rytm. Dessa älvor var tydligen inga menlösa varelser!
I Loke Risbergs beställningsverk för tolv celli plus basgitarr spelar basen en viktig roll, i början som ackompanjemang till violoncellernas pizzicato, sedan som en alltmer likvärdig partner.
Einar Englunds som hade finsk-svenskt ursprung var framför allt verksam i Helsingfors och är inte så känd i Sverige men hans femsatsiga svit för tolv celli var en trevlig bekantskap. Den inleds med en taktfast marsch, som övergår i en mer melodisk fas. Andra satsen var disharmonisk men ändå melodisk, med korta fragment i kontrast med varandra. Tredjesatsen avslutades med ett magnifikt tutti. Fjärdesatsen hade beteckningen "Marcia Funerale"; ett begravningståg avlägsnar sig i fjärran. Finalen var sprakande med ett melankoliskt mellanspel: sedan fullt ös fram till slutet.
Som extranummer: Pablo Casals underbart vackra "Song of the Birds", med Jakob Koranyi i ledstämman.