Timo Räisänen skapade julstämning på Katalin på torsdagskvällen. (Bilden är tagen vid en tidigare konsert på Katalin.)
Konsert
Timo Räisänen – Julen enligt Timo
Katalin, Stora scen
Torsdag 15 december
Vad är det som förenar Bach, Bob Dylan och Mariah Carey? Säkert en massa saker, men det som ligger närmast till hands är deras bidrag till julmusiken. Den här sammansmältningen mellan konstnärlig och kommersiell musik hör till julens kanske mest sympatiska drag. Annars är sällan Disneylåtar, protestsånger och psalmer får ta plats i en och samma spellista, men under december månad är allt möjligt. Timo Räisänens julshow ”Julen enligt Timo” är ett nästan övertydligt exempel på detta. Hans julskiva ”Pax Noël” (2020) spänner mellan högt och lågt.
De senaste jularna har Räisänen turnerat land och rike runt med sina tolkningar av julens klassiker. Den här torsdagskvällen, som måste vara en av årets kallaste, spelar han på Katalin. Räisänen inleder storslaget med ”Little Drummer Boy” och sedan följer klassikerna i skytteltrafik. ”Stilla natt”, ”Fairytale of New York” och ”Julen är här”, som alla får anses vara obligatoriska inslag i en modern julkonsert, laddas med ny energi när de framförs av Räisänen och hans band. Det är välbehövligt.
Ändå är det låtlistans mer udda inslag som särskilt muntrar upp publiken. ”Mössens julafton” med alla sina hejsan, hoppsan och falle-ralle-ra gör i alla fall mig på strålande humör. Bob Dylans märkliga ”Must Be Santa”, där referenserna till amerikanska politiker har ersatts av svenska motsvarigheter är både roande och skickligt utförd. ”Tänd ett ljus”, som enligt kvällens huvudperson är tidernas sämsta jullåt, blir ikväll otippat lätt att uthärda.
Däri ligger kanske Räisänens begåvning. Han kan ta låtar som man hittills bara förknippat med tarvliga julavslutningsuppträdanden och ge dem ett helt eget uttryck. För en sekund får man för sig att ”Jag såg mamma kyssa tomten” faktiskt är storartad skildring av det lilla barnets rädsla inför kärnfamiljens sönderfall och inte bara ännu en tom juldänga. Annars är jag svag för Räisänens egenskrivna julmaterial. ”Två vise män”, om en spritindränkt julnatt i Göteborg, hör till kvällens allra bästa.
Publikens favorit är tveklöst John Lennon och Yoko Onos protestklassiker “Happy Xmas (War Is Over)”. Visst är den finstämd i Räisänens tappning, men ikväll blir den också lite tråkig. Kanske är det så, att Räisänen ger slitna jullåtar nytt liv, men genrens mästerverk klarar sig fint på egen hand.