Äventyr/Komedi
Titel: Ghostbusters: Frozen empire
Visas på: Spegeln, NFB Gränby
I rollerna: Mckenna Grace, Carrie Coon, Kumail Nanjiani
Regi: Gil Kenan
Speltid: 115 min
Betyg: 2
I tider av kris och oro söker vi oss gärna till våra populärkulturella madeleinekakor. Den paranormala familjekomedin "Ghostbusters" från 1984 (och uppföljaren från samma decennium) har en särskild plats i det kollektiva medvetandet – lagom mysryslig för att kunna agera generationsöverskridande lägereld.
Efter Paul Feigs näthatade remake från 2016 påbörjades arbetet med en filmserie som tydligare återknyter till originalfilmerna. I "Ghostbusters: Afterlife" (2021) etablerades familjen Spengler, släktingar till Harold Ramis rollfigur Egon, som mer eller mindre ofrivilligt ärver spökjägaruppdraget. Detta var startskottet för ett nytt universumbyggande kring franchisen.
Årets upplaga fortsätter att kretsa kring familjen, som nu har installerat sig i den legendariska brandstationen på Manhattan. 15-åriga Phoebe (Mckenna Grace) vill accepteras som fullvärdig spökjägare. Styvfarsan Gary (Paul Rudd) vet inte om han ska ta rollen som polare eller som mer auktoritär föräldragestalt. Julkalendervibbarna infinner sig när familjeangelägenheterna kombineras med lagom spännande äventyr i ett djupfruset New York.
"Frozen empire" försöker tilltala en så bred publik som möjligt, vilket gör att ingen heller lär bli helt nöjd. Manuset är spretigt med mängder av sidokaraktärer och stickspår. Somliga bra, andra dåliga, samtliga underutvecklade. Ofta svävar filmen ut i kolonialt anstruken folklore à la Indiana Jones – då fungerar den som bäst! Allt bygger därtill på att publiken har koll på varumärkets mytologi, karaktärer och referenser. Flera skådespelare repriserar exempelvis sina klassiska roller.
Filmen håller bevisligen tillbaka på explicita inslag för att inte åldersgränsen ska stiga högre än nödvändigt. Här finns annars apokalyptisk potential: istäcket som breder ut sig över New York kunde ha anspelat på den globala uppvärmningens följder. Men stadens nedfrysning tycks leda till få, om ens några, dödsfall. Samma konflikträdsla tar även udden av den antydda relationen mellan Phoebe och ett tjejspöke. Detta kunde ha skänkt tyngd åt coming of age-delen, men filmkyssen uteblir då det är dags.
Trots virrvarret av roliga uppslag landar inte filmen i något annat än känslan av dåligt mikrad kylskåpsmat.