Jerry Williams gör en cross-over

Ulf Gustavsson hör ett ojämnt men intressant album.

Jerry Williams är bäst när rötterna lyser igenom.

Jerry Williams är bäst när rötterna lyser igenom.

Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Recension2015-09-16 06:00
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Jerry Williams må ha fyllt pensionär för länge sedan, men har under senare år gjort några av sin karriärs bästa rotrockalbum. Fast den här gången är tongångarna annorlunda. I sällskap med delar av Soundtrack of Our Lives, och den gruppens Ian Person som producent, gör Jerry Williams en Johnny Cash - det vill säga spelar in ett crossover-album som förenar gammalt och nytt. Med blandat resultat. Stundtals krystat, som den svulstiga omtolkningen av”Bad moon rising”, men också suggestivt i Anna Ternheim-duetten ”Far from any road”. Och kanske som bäst när rötterna lysser igenom.

Bästa spår: ”Downbound train”

Rock

Jerry Williams

Ghost rider

(Universal)