Drama
Titel: Queer
Visas på: Fyrisbiografen, Filmstaden Luxe
I rollerna: Daniel Craig, Drew Starkey, Jason Schwartzman
Regi: Luca Guadagnino
Speltid: 136 min
Betyg: 3
Regissören Luca Guadagnino är tillbaka med en småskalig tolkning av Williams S. Burroughs roman "Queer" som handlar om homosexuell medelålderskris, heroinmissbruk och ett existentiellt mörker, men också om långtråkiga drogdrömmar.
Lee (Bond-skådisen Daniel Craig) svettas, super och söker efter kärlek i efterkrigstidens Mexico City. Han är en medelålders outsider med ett stort mått självmedvetenhet som rör sig i utkanten av en löst sammansatt gemenskap av exilamerikaner. Ett antal av dem lever på militärlön. Lee är ångestfylld och alkoholiserad då han får upp ögonen för den unge flanören Eugene (Drew Starkey).
Men "Queer" handlar mindre om homosexualitet och mer om ensamhet och ångest. Eugene har inte bestämt sig för om han är gay, men Lees pengar låter honom experimentera i utbyte mot att Lee får känna sig ung igen. Förhållandet surnar på grund av Lees lynnighet och hårda blandmissbruk. Lee är övertygad om han bara kan bli fri genom "telepati". Något han hoppas uppnå genom att ta drogen ayahuasca.
Williams S. Burroughs böcker har haft ett rykte om sig att vara "ofilmbara" och den som sett "Naked lunch" vet att det finns viss sanning i påståendet. De psykedeliska visionerna i "Queer" förstärker tyvärr tesen.
Roman "Queer" kom ut 1985 men var en ombearbetning av Burroughs halvbiografiska debut "Junkie" ("Tjacket") som publicerades redan 1953. Författad under en period som likt 2025 var ett transformativt ögonblick för västerländsk kultur. När en tidsålder tagit slut och en annan var på väg att börja. En stämning som Luca Guadagnino ändå fångar snyggt. Efter indiesuccéer som "Call me by your name" och förra årets "Challengers" är det otippat att "Queer spelats in på en rätt blygsam budget. Ibland liknar kulisserna en teaterscen. Men det fungerar tack vare Daniel Craigs kompromisslösa prestation.
Burroughs misstänktes för att ha dödat sin fru Joan Vollmer kort efter att han skrivit första utkastet till "Junkie" och i "Queer" refereras händelsen genom mardrömslika hallucinationer, men det är underligt att ett så avgörande kapitel inte får mer utrymme i berättelsen. Knarket och missbrukets motivation är inte heller huvudfokus, snarare är Lee en förlängning av tidsandan och dess motsägelser. Trots tråkiga partier har Guadagnino ändå lyckats förmedla Burroughs karaktärsstudie som en spegel av ett existentiellt mörker i historien.