J. K. Rowling
”Julegrisen”
Rabén & Sjögren
Nej, det är inte en ny Harry Potter, men det hade nog ingen förväntat sig heller. J. K. Rowlings nya barnbok ”Julegrisen” (på originalspråk ”The Christmas Pig”) är en julsaga. Här finns inga trollkarlar, men kanske ett julmirakel när inget annat hjälper. Lagom inför jul släpps "Julegrisen" på över 20 språk.
Det är succéförfattaren J. K. Rowlings första barnbok som ges ut på svenska sedan Harry Potter-serien som avslutades 2007.
Målgruppen för "Julegrisen" är lite yngre än den generella Harry Potter-läsaren, från sex år.
Det är de yngre läsarna som J. K. Rowling hittat till under pandemin. 2020 släppte hon den engelskspråkiga barnboken ”The Ickabog”. Berättelsen om kungadömet Cornucopia handlar om sanning och maktmissbruk.
Nya boken "Julegrisen" är en saga om pojken Jack som förlorar sitt favoritgosedjur. Sagan tar sin början i den verkliga världen. Det är en stark inledning, där J. K. Rowling lyckas beskriva den oförklarliga relation som ett barn kan ha till sitt gosedjur. Lilla g(r)is, LG, är Jacks tysta vän som lyssnar och förstår och alltid är på hans sida. Det finns ett dystert mörker i Jacks livshistoria. Personband slits isär och binds ihop.
För Jack och hans lilla g(r)is LG tar berättelsen en tvär vändning på julafton – och Jack blir otröstlig. LG är ovärderlig för Jack, men nu är LG borta.
I ett pressmeddelande från Rabén & Sjögren berättar J. K. Rowling om sin egen rädsla för att hennes son David skulle tappa bort sitt favoritgosedjur (som också var en gris) när han var liten. Så där strax före läggning var gosedjuret ofta borta. I "Julegrisen" ger sig pojken Jack och hans ersättningsgosedjur Julegrisen ut på jakt efter favoriten LG i landet Förlorien.
Från samma höjd som leksaken som han slängt i väggen ställs Jack inför frågor som: Kan Saker ha känslor? Kan Saker känna smärta? Och hur hemskt är det egentligen att bli borttappad? Lider ett borttappat gosedjur? Gör det lika ont för det som för dess ägare? Eller är det månne ännu värre? J. K. Rowling går in i barnens känsloliv med full kraft. I Förlorien finns borttappade saker, men även ovanor som folk vill lämna bakom sig, fantasifigurer som påhittaren glömt och smärtsamma plågor som ingen vill återförenas med. Gemensamt är att de alla åter vill bli älskade, eller åtminstone utvalda, som den blå jordiga kaninen som en flicka hittar och återbördar till Levandelandet.
Det är ett ganska stort persongalleri i Förlorien och berättelsen blir lite rörig ibland. Samtidigt går jakten efter LG som en röd tråd genom allt.
Sagan är illustrerad i svartvitt av brittiska prisade illustratören Jim Fields. Han fångar mörkret och hopplösheten i de borttappades land, men tecknar också en gosedjursgris mjuka öron och vänliga framtoning på ett mycket trovärdigt sätt.
I upplösningsscenen gör J K Rowling en kommentar kring människans resursslöseri:
”Men Jack såg inte ett enda gosedjur, bara små plastleksaker som man fick gratis tillsammans med hamburgermål och gamla tidningar och laddare till manicker som inte längre fungerade – föremål som kommit bort utan att någon sörjde eller saknade dem. För varje sekund som gick blev Jack mer och mer rädd att han kommit för sent.”
I slutet syr J K Rowling ihop trådarna. Men frågan kvarstår: Går det att ersätta ens mest älskade ting med ett nytt?