Bruce Dickinson, man måste ändå på något vis börja där. Visst skulle man kunna påpeka det anmärkningsvärda i att basisten Steve Harris, känd för att styra Iron Maiden med järnhand inte bara helt släppt ifrån sig producentrollen till Kevin ”Caveman” Shirley. Det är också lika förvånande som rekordartat att ”The Book Of Souls” rymmer fyra stycken spår där Harris namn helt saknas bland de delaktiga låtskrivarna.
Men inte sedan 90-talets senare hälft har det varit mer tydligt hur mycket av Iron Maidens styrka som kretsar kring sångaren Bruce Dickinson. Han är själva sinnebilden av en renässansman och kan nu förutom, fäktare, pilot, radio och tv-man även lägga titeln ”canceröverlevare” till sitt cv. Han skulle själv aldrig få för sig att göra någon större grej av det men det är svindlande att tänka på att han sjungit in detta album med inte bara en utan två cancertumörer växandes i halsen. Den största lika stor som en golfboll. Det hörs dock inte nämnvärt, Bruce sjunger precis lika bra som alltid. Till skillnad från många jämnåriga kollegor tycks han bara bli bättre med åren. Nu har han dessutom ett låtmaterial att jobba med som bandet inte varit i närheten av sedan Dickinsons återkomst till bandet i samband med albumet ”Brave New World” (2000).
När den kortaste låten på skivan klockar in på strax över fem minuter borde det vara uppenbart att ”The Book Of Souls” är ett album som kräver tålamod och tid. Det är inte heller på något sätt ett album som sätter sig direkt, men den tålmodige som är villig att ge skivan den tid den behöver kommer att belönas rikligt. För när nyanserna så småningom allt mer börjar framträda målas det upp en förtrollande historia som har sina rötter i ikoniska verk som ”Somewhere in time” (1986) och ”Seventh Son Of A Seventh Son” (1988).
Den avslutande kolossen ”Empire Of The Clouds” är ett bra exempel på hur den här skivan inte gör det enkelt för lyssnaren. Med sina 18 minuter är den Iron Maidens längsta låt genom tiderna. På typiskt Iron Maiden vis lyckas de trots allt med hjälp av ett låtsnickeri som förfinats över decennier sömlöst dela upp låten i en rad partier som nästan blir som fristående minilåtar och plötsligt har de där 18 minuterna flugit förbi. Fast egentligen inte bara låtens 18 utan hela albumets 93 (!).”The Book Of Souls” kräver ett antal timmar för att få grepp om den. Det gäller att ta sig tid som sagt. Men när det väl lossnar är den här ”boken” komplett omöjlig att stänga och lägga ifrån sig.
Bästa låt: The Book Of Souls