Under andra världskriget lämnade många judiska föräldrar sina barn på gömställen när de fruktade för sin egen säkerhet. ”Fannys flykt” är baserad på en sann historia som utspelar sig 1943 då 12-åriga Fanny tillsammans med sina systrar och en skock andra barn blivit bortlämnade av oroliga föräldrar.
Men snart är gömstället röjt och de måste rymma genom nazistockuperade Frankrike. De smyger in på tåg, sover på övergivna gårdar, blir tagna av polisen och rymmer igen. Allt medan de svälter och försöker hålla ihop gruppen. Eftersom de är barn kan de resa utan papper men det betyder också att de måste resa utan vuxna.
Fanny är ett blygt och eftertänksamt barn men hon blir motvilligt utsedd till ledare för de andra och tvingas bli vuxen väldigt snabbt. En krävande prestation för vilken skådespelare som helst, men Léonie Souchaud är imponerande i huvudrollen. Alla de andra barnen också, vilket är ovanligt och roligt att se.
Film och tv-serier som riktar sig till äldre barn, innan tonåren, är ofta marinerade i en naiv gullighet men regissören Lola Doillon ville göra en film om andra världskriget som handlade om barn och riktade sig till barn, med budskapet ”det kan hända igen”. Med tanke på Europas flyktingsituation finns det förstås paralleller. Även om stöveltrampet ersatts med skygglappar.
Risken med historiska filmer som riktas till unga människor är att de antingen underskattar barns intelligens eller blir uppfostrande, men ”Fannys flykt” är tacksamt nästan befriad från övertydligheter. Det finns några scener som vi sett förr, och en del slarvigt komponerade spänningsmoment som missar sin fulla potential, men som helhet är ”Fannys flykt” en intensiv upplevelse som låter publiken uppleva en fruktansvärd tid ur barnens perspektiv.
En nagelbitar-road movie i bländande vacker natur, vilket gör att grymheterna som pågår i filmens periferi verkar ännu mer skrämmande. (TT)