Ser man till antalet titlar är den nigerianske författaren ChinuaAchebes (1930-2013) författarskap inte stort. Mäter man däremot den litterära kvaliteten och den berättartekniska bärigheten är det tveklöst ett av 1900-talets riktigt intressanta. Achebe är nästan uteslutande förknippad med romanen ”Allt går sönder”, en klassiker som skildrar kollisionen mellan kolonialism och modernitet i 1950-talets Nigeria.
"Allt går sönder" var från början första delen i en diptyk vars andra del nu utkommit i svensk översättning. ”Inte längre hemma” kan läsas som en fortsättning på det kulturella sammanbrott mellan afrikansk traditionalism och från väst härstammande modernitet som fick sådan pregnant gestaltning i "Allt går i sönder". I båda böckerna använder Achebe flitigt den muntliga berättartraditionen i form av talesätt och ordspråk som effektfull ”färgsättning”.
I "Inte längre hemma" är det 1950-tal och Nigeria har precis fått sin självständighet. Centralgestalt är ObiOkonkwo, ”framtidsmannen”, den unge begåvade som får ett stipendium från sin hemby för att studera i England. Efter fyra år i väst återvänder Obi till ett Nigeria som i många avseenden är förändrat och där motsättningarna mellan individens och kollektivets värderingar ställs på sin spets. Av Obi förväntas inte bara återbetalning av stipendiet; han ska på många sätt motsvara förväntningarna på den som fått så unika möjligheter. När Obi så i kraft av sin nyvunna modernitet visar sig vara beredd att bryta med uråldriga traditioner och tabun blir reaktionerna starka.
I brytningen mellan de gamla ”hedniska” föreställningarna och den nya tidens kristet motiverade värderingar hamnar Obis planerade äktenskap med Clara. Att Clara är en så kallad osu, en rasbeteckning som fortfarande tillmäts relevans i Nigeria, ställer deras relation på förödande prov. Obis försök att hävda sina värderingar också när det gäller den utbredda korruptionen som tar sig uttryck i ett allmänt accepterat men i lag förbjudet mutsystem misslyckas också, och romanen slutar, precis som den börjar, med att Obi ställs inför rätta: ett genialt berättargrepp.
"Inte längre hemma" är en stark berättelse om den hemlöshet som blir följden när olika värdesystem möts och kolliderar med varandra i ett samhälle och i enskilda människors liv. I sitt upplysande förord jämför Afrikakännaren Stefan Helgesson Achebes författarskap med hans sentida landsmaninna Chimamanda Ngozi Adichies, en association som är alldeles uppenbar för den som läst Adichies romaner, inte minst "Americanah".