Regissörerna Olivier Nakache & Eric Toledano lyckades fint med att både driva med och driva ut mängder av fördomar med sin komedi ”En oväntad vänskap” Där handlade det om nationalitet, handikapp och utanförskap. Inte minst var nykomlingen Omar Sy en fantastisk bekantskap.
Han har en bärande roll även i nya ”Samba”, till och med titelrollen. Filmen handlar om papperslösa migranter i Paris och de ständiga vedermödor dessa har, liksom det är universellt kan man tänka. Även här tar man god hjälp av skrattspegeln i vissa situationer men det är betydligt allvarligare än i föregångaren, även om man även där hade mycket svärta i allt det andra.
Vi möter Samba på ett societetsbröllop. Efter en lång, snygg kameraåkning hittar vi honom längst inne i köket. Han arbetar som diskare efter att ha varit illegal invandrare i Frankrike i tio år. Han åker fast i en razzia och möter den frivilliga socialarbetaren Alice (Charlotte Gainsbourg) som efter att blivit ”utbränd” nu jobbar med att hjälpa migranter i domstolen. Och med att ”klappa hästar”.
I ett antal lika ofta dråpliga som sorgesamma situationer lär de känna varandra djupare och tycke uppstår. Men det är långt ifrån någon enkel kärlekshistoria som berättas. Det ska inte sägas hur det går, men resan till slutet är väl värd mödan. Olivier Nakache & Eric Toledano är skickliga på att skildra tuffa situationer så att de inblandade framstår med värdighet och där inga enkla lösningar presenteras.
Fast självklart tycker de att hela systemet med uppehållstillstånd, arbetstillstånd, särskilda migrationsdomstolar och allt vad det är - ”ingen har så mycket papper som en papperslös” - är helt åt fanders. Det leder till en helt sjuk och ovärdig tillvaro för de inblandade och till mycket ont. Sambas farbror beskriver det mycket träffande i en liknelse med dagsländorna, ”de flyger fritt omkring men dras hela tiden mot ljuset, jag hoppas att man inte hittar oss med avbrända vingar på morgonen”.
Samba - som trots sitt namn är en usel dansare - råkar också rejält illa ut många gånger. Han är inte själv heller något helgon utan sviker av och till som vilken människa som helst. Det gör att han blir en trovärdig figur och inte bara en symbol.
Det är roligt att se Omar Sy i en mer nedtonad roll denna gång. Han visar vilken bra skådespelare han är i grunden och man grips och charmas av honom. Det gäller också Charlotte Gainsbourg som ju gjort ett stort antal utlämnande roller under åren. Här spelar hon en stukad och lågmäld kvinna som får kämpa sig upp igen. Hon gör det mycket bra och tillsammans lyfter de filmen. Och då får man inte glömma ett stort antal superbt utmejslade biroller.