Med livslång ångest har Ingvar Carlsson fått betala för det ögonblick då han som 12-åring hittade sin far död. Sedan kom mordet på Olof Palme och annan ond död i hans väg. Om detta har han tigit. Tills nu. Hans bok är liten och tunn. En ros svävar på dess röda pärm. Den ser ofarlig ut. Men tro mig. Innehållet är rena dynamiten.
Rasande beskriver den före detta statsministern hatkampanjen mot företrädaren Olof Palme och menar att hat låg bakom mordet. Bitande tar han också upp de många ryktena kring Estonias förlisning: "Det skulle alltså finnas orsaker till att Estonia gick under som jag hemlighåller", skriver han. Men först efter att han har redogjort för vad han då faktiskt teg om, att hans vän sedan barndomen, förre riksdagsmannen Lennart Pettersson, hörde till offren.
Ingvar Carlsson kunde konsten att tiga. Till exempel om Berlin 1992 där han den 16 november tvingades avboka ett möte som han, Mona Sahlin och Pierre Schori skulle ha deltagit i nästa dag. Delegationen som de skulle ha träffat mejades ned på mötesplatsen, men svenska medier fick inget veta. När Carlsson nu enkelt och anspråkslöst berättar om detta och annan vånda och glädje berörs man. Man ser framför sig 12-åringen som fann sin pappa död på golvet på sitt arbete, larmade hjälp och sedan cyklade hem som en galning, rusade in i köket och skrek: "Pappa är död!" Och hur han natt efter natt drömde att pappan levde för att sedan vakna till verkligheten. Oron för hans nära har följt honom genom livet och man ser lika tydligt den åldrande Carlsson som försöker hålla kvar sin skärpta, kunniga, kompetenta livskamrat sedan ungdomen, hustrun Ingrid, när alzheimer gör henne till en annan.
"Mamma räddade oss", skriver Ingvar Carlsson om det som hände direkt efter faderns död. Handlingskraftigt tog hon tag i vardagen och slet för att alla hennes tre pojkar skulle få utbildning. Hon visade vad kvinnor kan och möjligtvis var det på grund av henne som Sverige blev först med att få världens mest jämlika regering, vilket Carlsson såg till skedde 1994. "I sällskap med döden" handlar om en värld i förvandling. I Sverige luckras klassamhället upp och kvinnorna kommer på bred front in i arbetslivet med början hos textilindustrin i Sjuhäradsbygden, som är Carlsson hemtrakter. Globalt växer skuggorna. Carlsson visar hur Tysklands demokrati stryps på 1930-talet därför att partierna bekämpar varandra och därmed ger nazismen utrymme att växa. I Sverige sker det motsatta. Demokratin räddas genom samarbete och högerns vaksamhet mot varje ansats till extremism.
Just vaksamhet mot de små stegen mot tyranni och samverkan mellan de demokratiska partierna är vad Ingvar Carlsson förordar för att i dag försvara den ansatta friheten och de mänskliga rättigheterna. Han har gång på gång tvingats se sitt framtidshopp vittra när världens demokratiska ledare har mördats. Bröderna Kennedy, Olof Palme och Anna Lindh är bara några av dem. Detta och misstanken att humanismen bara är en tunn fernissa skaver honom. År 1999 ledde han den grupp inom FN som utredde folkmordet i Rwanda och han fick hela sin världsbild kullkastad inför insikten om de grymheter som vanligt folk kan drivas till av ytlig propaganda. Nu fångar han på få sidor klarsynt sin tid på jorden och öppnar sitt öde för läsaren.