Ingen julsång är helig för Jacke & co

Ändra aldrig på ett vinnande lag. Jacke Sjödins recept för hur man gör en underhållande lunchrevy fungerar fortfarande.

Jacke Sjödin, Helen Sjöholm och Andreas Nilsson tar ut svängarna på Katalins scen.

Jacke Sjödin, Helen Sjöholm och Andreas Nilsson tar ut svängarna på Katalins scen.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Recension2019-11-20 15:43
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Revy

Höjdarjullunch

På scen: Jacke Sjödin, Helen Sjöholm, Andreas Nilsson, Joakim Hallin

Katalin, onsdag

"Utan Jacke Sjödin vore Uppsala tråkigare", löd rubriken på UNT:s recension av "Höjdarlunch 2" vintern 2018. Efter att ha sett premiären av uppföljaren "Höjdarjullunch" kan man konstatera att den rubriken fortfarande håller.

Jacke Sjödin omger sig i vanlig ordning med den dubbelkompetenta duon Helen Sjöholm och Andreas Nilsson. Båda två är lysande både som sångare och komiker, och har förstås en stor del i framgången med höjdarluncherna. Den här gången har de sällskap av skicklige pianisten Joakim Hallin. 

Tillsammans levererar kvartetten inledningsvis ett knippe tokroliga versioner av "Midnatt råder", vars tipp tapp-text visar sig passa perfekt till kända melodier av de mest skilda slag. Cornelis "Brevet från kolonien" och Rolling Stones "Satisfaction" är bara två av dem. Det visar sig att texten till och med att går att montera i Lasse Berghagens "vibrerande underkäke" till tonerna av "Stockholm i mitt hjärta".

Så där fortsätter det ända tills lunchtimmen är över, inklusive den 90 sekunder långa kaffepausen. Texter till välkända/utnötta julsånger appliceras på melodier från helt andra sammanhang. Det fungerar, men att i stort sett hela revyn bygger på den idén förvånade åtminstone mig. 

Fast lite allvar får också plats. Helen Sjöholm sjunger "White Christmas" till en nyskriven text av Jacke Sjödin. Då är det klimatkrisen och hoppet om vita vintrar som står i fokus. Hon gör också ett fin sånginsats i Jackes bearbetning av Viktor Rydbergs dikt "Tomten". I Jackes version, till en fin  melodi av Thomas Melin, kretsar texten kring stressen och kommersen inför den stundande julen.

Lägg till några klassiska höjdarlunch-ingredienser som galna rim, slängar mot dagsaktualiteter, ett sanslöst potpurri av julsånger och ett avslutningsnummer med Helen Sjöholm på elbas, så har ni årets upplaga i ett nötskal. Underhållande, men utan de skrattparoxysmer som Jacke Sjödin kan locka fram när skämten vrids flera varv.

Ingen lär dock ha lämnat Katalin besviken. Jacke Sjödins position på Uppsalascenen är urstark, här har han en stor och hängiven publik som knappast blir mindre när scenartister och musiker som Sjöholm, Nilsson och Hallin plockas in. Att alla 15 föreställningar av "Höjdarjullunch" är utsålda redan före premiären är ingen överraskning.