Hur har det gått för den borgerliga Alliansen efter nästan åtta år vid makten? Den frågan försöker Claes Arvidsson reda ut i sin bok "Från Högfors till Maramö". Författaren som är mångårig ledarskribent på Svenska Dagbladet försöker inte dölja sina sympatier för Alliansen. Men han framför också en hel del kritik.
Boken börjar med en genomgång av vad regeringen åstadkommit. Författaren är i stort sett nöjd, men på ett område blir kritiken hård. Claes Arvidsson hånar regeringen för dess tro på "den eviga freden" och efterlyser en rejäl satsning på försvaret. Socialdemokraternas förslag att ge mer pengar till försvaret än regeringen anser han vara alldeles otillräckligt.
Socialdemokraterna och Moderaterna slåss om mitten, tycker författaren, som anser att politiken har "mitteniserats". Alliansens politik har flyttat även Socialdemokraterna åt höger.
Men allt är inte bra. Så hade till exempel elmarknaden kunnat skötas bättre liksom avregleringarna av järnvägen och apoteken. Och mycket återstår att göra. Han räknar upp en lång rad områden och vill att Sverige går med i Nato.
Hur ska de ökade kraven på sjukvården klaras av när de äldre blir allt fler och de som jobbar förhållandevis färre? Vi måste jobba mer och längre, blir svaret. Dessutom måste medborgarna i högre grad själva finansiera välfärden och utnyttja privata försäkringslösningar.
Motvilligt erkänner han att Alliansen har problem med återvalet och att det kan gå så illa att Socialdemokraterna tillsammans med Vänsterpartiet och Miljöpartiet får egen majoritet. Men han understryker Socialdemokraternas bekymmer med sitt eget regeringsalternativ. Kanske blir en blocköverskridande regering det enda alternativet till att ge Sverigedemokraterna rollen som vågmästare. Att den borgerliga regeringen i fyra år har regerat med Sverigedemokraterna i vågmästarrollen är tydligen inget argument.
Men hotet om krig i Europa kan ändra opinionsbilden, hoppas Claes Arvidsson. Någon rödgrön rivstart blir det i alla fall inte.
"Från Högfors till Maramö" är en rejäl genomgång av Alliansens politik med mycket statistik. Som bekant kan man bevisa allt möjligt med statistik, men författaren försöker åtminstone vara objektiv och ta med också siffror som är negativa för Alliansen.
Några stora nyheter eller överraskningar bjuder inte boken på. Men som ett försök till utvärdering av Alliansen är den läsvärd, även om författaren är tydlig med var hans sympatier finns.