Laura Michelin fick visa i flera stycken vilken skicklig flöjtist hon är.
Konsert
Lövstabruks Kammarmusikfestival
Lövsta Bruk
7-9 juli
Det brukar då och då sägas att Uppland sitter på en turistskatt som utnyttjas för dåligt. Då avser man de många bruken, med så mycket orörd miljö och historia kvar. Så sant, det gäller bara att kunna fylla allt detta med något som lockar de stora skarorna.
Några som absolut är på rätt väg är arrangörerna av Lövstabruks Kammarmusikfestival. Under tre dagar bjöd man på ett fint urval av musik i vacker miljö, i år också extra hjälpta av det perfekta vädret.
Årets upplaga var den elfte i ordningen och den har fått en större dignitet. Till exempel var Sveriges Radios kanal P2 där och spelade in och det är bara att hålla ögonen (och förstås öronen) öppna för när det sänds, oklart vid denna tidpunkt. Så har man nu också den berömda Cahmanorgeln i kyrkan att tillgå. UNT besökte arrangemanget på dess sista dag, söndagen 9 juli.
Festivalen satsar i första hand på musik skriven av svenska kompositörer, klassiker och nyskrivet. Detta år bjöd på en världspremiär, blott 24-årige Oskar Björkmans eminenta verk "Final Energy State", skrivet för flöjt, klarinett och piano. Stycket framfördes också fint av Laura Michelin, Magnus Holmander och Hea Youn Chung på respektive instrument.
Paul Waltman framförde skickligt musik av Amanda Maier-Röntgen.
Främst stod dock den alltför tidigt bortgångna och på senare tid alltmer uppmärksammade komponisten Amanda Maier-Röntgen, som avled i lungtuberkulos bara 41 år gammal 1894. Hon föddes i Landskrona och dog i sitt hem i Amsterdam. Hemmet var en mötesplats för dåtidens stora namn som Brahms och Grieg.
I en fiktiv återskapning i Orangeriet kallad Carte Blanche (ej att förväxla med namnen i Uppsalas Konserthus) bjöds på musik främst av henne själv, men också ett flöjtstycke av i stort sett bortglömde Yngve Sköld. Pianisten Anna Christensson och violinisten Paul Waltman spelade fyra små stycken som verkligen visade Maier-Röntgens bredd i det lilla formatet.
Kristina Winiarski hanterade sin cello byggd av David Tecchier med bravur.
Som ett slags bonuskonsert arrangerad med hjälp av Tierps pastorat spelades J S Bachs famösa "Musikalisches Opfer" i kyrkan. Kompositören vände och vred allt vad som gick på ett tema av Fredrik den Store av Preussen och fick detta remarkabla resultat. Hans-Ola Ericsson spelade på Cahmanorgeln tillsammans med Tobias Ringborgs violin, Lena Wemans flöjt och Mime Brinmanns cello. Här liksom vid övriga konserter presenterades musiken föredömligt och inbjudande innan framförandet. Exemplariskt!
Tobias Ringborg visade sedadvanligt sin klass, här ett verk för soloviolin av J H Roman.
Avslutningskonserten hölls också den i kyrkan och var en festivalsammanfattning i miniatyr. Från Ringborgs fina tolkning av J H Romans "Verk för soloviolin" över Björkmans uruppförande via B Tommy Anderssons spännande "The secrets of Eros" (också det en nyare komposition som gav mersmak) till magnifika "Pianokvintett i e-moll" av festivalens röda tråd, Amanda Maier-Röntgen.
Den ska ha varit hennes sista skrivna verk och hade försetts med hennes egen dedikation: "Allt kommer inte att dö". Lite ironiskt kan tyckas, men musiken lever förvisso. Kvaliteten i verket visade tydligt att här försvann en blomstrande talang som hade mycket mer att ge. Fast det är bara att glädja sig åt att Kammarmusikfestivalen lyfte fram ett så givande kompositörskap.
Hans-Ola Ericsson presenterade "Musikalisches Opfer" innan han spelade det på Cahmanorgeln.
Fast var fanns den stora publiken? Det här arrangemanget hade förtjänat många fler lyssnare. Visst, man hade inte så kända namn, Tobias Ringborg var den enda jag hört innan, men kvaliteten var riktigt hög på dem. Kom igen nästa år!