Roman
Sigge Eklund
Gruppen
Albert Bonniers förlag
Att läsa den här romanen är lite som att bläddra i ett lyxigt magasin med glansiga tjocka sidor och sobra färger. Sigge Eklund tecknar en drömvärld befolkad av unga, vackra människor klädda i linne och siden, som drar runt mellan barer och restauranger i varma spanska sommarkvällar.
Goya-fantasten Hanna kommer till Madrid för att arbeta som praktikant på det berömda konstmuseet Prado. Här stöter hon på en grupp unga svenskar som hon genast blir som förhäxad av; Leah, fotomodell, Tom, blivande författare, och framför allt diplomaten Samuel som hon blir förälskad i. De tre har allt som Hanna inte har. Skönhet. Självklarhet. Pengar. För att bli en del av deras gemenskap och deras värld är hon beredd att gå långt. Mycket långt.
Från att först mest bestå av vackra ytor, tätnar berättelsen sakta och blir alltmera spännande. I sina bästa stunder – de flesta mot slutet – har den en suggestiv ton, som gradvis vrider sig från dröm till mardröm. Det är skickligt skrivet, men det är något viktigt som saknas; en äkta närvaro.
Jag som läsare kommer aldrig nära de här gestalterna. De ljuger. De bedrar sig själva och varandra. Jo visst, de skrattar och gråter, de talar och visar känslor. Men talar de någonsin sanning? Det förblir öppet för tolkning, och är förmodligen så menat. För mig är det ändå svårt att bortse från den dova ihålighet som ekar under de dyrbara tygerna och den perfekta, mörkbruna solbrännan.