Scillan i Universitetsparken och OD:s vårkonsert i aulan signalerade i söndags vårens ankomst till Uppsala. Cecilia Rydinger Alin var tillbaka som ledare för kören och hon och Folke Alin, som har gjort ett utomordentligt arbete som ersättare under hennes bortovaro, hälsades med en lång applåd.
Fem av de älskade vårsångerna sjöngs med kläm och auktoritet, och togs tacksamt emot av publiken men återkommande åhörare kunde också glädjas åt flera nya sånger. Jan Sandströms tonsättning av den legendariske samiske kyrkomannen Johan Märaks dikt "Vuojnha biegga" (Andens vind) är en fusion mellan samisk jojk och svensk kyrkosång, som resulterat i en melodisk, mycket sångbar visa. Ester Mägis "Lapi laul" (Samisk sång) framfördes med utsökt körklang. Huvudnumret före paus var Schuberts "Gesang der Geister über den Wassern" till Goethes text. En storartat framförd poetisk liknelse mellan människans färd genom livet och vattnets resa i sin flod mot havet.
Dagens gäst var den enastående sopranen Hanna Husáhr. Hennes röst är makalöst flexibel; före paus i Richard Strauss' "Zueignung", ett tätt, dramatiskt stycke, hävdade hon sig väl utan att använda operarösten mot den åttiohövdade manskören. I Anders Hillborgs tonsättning av Gunnar Ekelöfs dikt "O dessa ögon", broderade hon konstfullt på körens magnifika klangmatta, speglande styckets oro och resignation. Efter pausen samverkade kör och solist i Veljo Tormis' charmerande "Helletused", byggd på en estnisk barnvisa i sin tur byggd på herdesånger där Hanna Husáhr perfekt gestaltade visans barnsliga karaktär. Så i "En Drøm" av Edvard Grieg där hon utan problem växlade tillbaka till sin operaröst.
Körens huvudnummer i andra avdelningen var utan tvekan den unga kompositören Cecilia Damströms originella tredelade verk "At Teasdale's" till texter av Sara Teasdale. Ett mycket moget verk där tre helt väsensskilda stämningar fick en kongenial gestaltning i sången. Sist i programmet en bekant, den slovakiske kompositören Eugen Suchons "Slovenská piesen", som kören enligt presentatören Samuel Åhman sjunger "för dess mustighet, sentimentalitet och klang", och visst lät det mäktigt. Någon gång kommer kören säkert också att fixa en översättning av texten.
Extranummer tillsammans med Hanna Husáhr blev den andlöst vackra "Som stjärnan uppå himmelen" i Robert Sunds arrangemang.
Torgny Segerstedts kulturstipendium tilldelades Leif Zern.