Poesi
Anna Hallberg
Yra, vakna!
Albert Bonniers förlag
Poeten Anna Hallbergs åttonde diktsamling är en metafysisk poesiteater om sökandet efter ljus, minnen och mening i en mörk tid. Att läsa Hallbergs poesi är att varje gång inträda i ett okänt land där språket måste dechiffreras. I "Yra, vakna!" känns allt dock märkligt lättillgängligt och öppet.
Dikten är uppställd som en föreställning med scenanvisningar, dialog och en ganska tydlig handling. Om diktsamlingen "Ljusgrönt och aska" (2014) utgjordes av fragmentarisk grönhet är denna "solskenskoreografi" fylld av sökandet efter varma gula sken. På scenen sitter en kvinna, Maria. Det är hon som talar/tänker, som följer solen men hittar bäst i mörker: "Stor och varm och bred är den, en gul djupnad som strålar ut och värmer. Den ska jag följa. Går jag bara mot den gula färgen blir det bra."
På scenkanten, som kan vara en gravkant, sitter två män och väntar på något. Smågnabbande på absurdistiskt Beckettvis minns de livet som något som ska hända eller kanske redan har hänt – frågan är bara hur man vet när det händer.
Olika röster och spår pågår över arket, grafiskt åtskilda, som till exempel de små "figurinerna" som yr över scenen i glittrande språklekar: "kan det slå ut igen/ sången över kvällstaken/ spirande grodd/ dans i luften/ fick låna din blick och log".
Teaterbygget levandegör dikten, och i den konstruktionen kan jag gå in och uppleva Anna Hallbergs poesi på en helt ny nivå. Och det fullständigt lyser om den.