Hovsångarens varma baryton gav hopp om liv efter covid

Hovsångaren Karl-Magnus Fredriksson bjöd på skönsång av högsta kvalitet när han trotsade pandemin i Västerlövsta kyrka i helgen.

Karl-Magnus Fredriksson tillhör våra bästa sångare, någon han visade i Heby i lördags.

Karl-Magnus Fredriksson tillhör våra bästa sångare, någon han visade i Heby i lördags.

Foto: Björn G Stenberg

Recension2020-11-15 09:36
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Konsert

Karl Magnus Fredriksson

Västerlövsta kyrka, Heby

Lördag 14 november

I det läge som Covid-19 skapat för kulturen är det med en stark känsla av andakt som man går på konsert. En känsla som förstås förstärks när man kommer till en så vacker lokal som Västerlövsta kyrka. Tillsammans med 49 ytterligare lyckligt lottade fick undertecknad njuta av Karl-Magnus Fredrikssons mjuka och varma baryton när han tillsammans med pianisten Magnus Svensson framförde verk av Ravel, Vaughan Williams och Brahms.

Det är starkt jobbat av en liten förening på landsbygden att få dit stora namn som just Karl-Magnus Fredriksson. Han har meriter från många år i huvudroller på Kungliga Operan, internationella gästspel med stora namn och har fått ett antal utmärkelser. Lite ironiskt i coronatiderna är att just de hjälpt till att ordna framträdandet. ”Det har ställts in så mycket annat” som ordförande Charlotte Wall uttryckte det.

Karl-Magnus Fredriksson är en mångsidig herre. Förutom sångare med mycket bred repertoar är han kompositör och poet. Något av hans egen design blev det dock inte denna gång. I stället inledde han med Maurice Ravels sista verk: ”Don Quichotte à Dulcinee”, tre sånger tänkta att bli filmmusik, men levererade för sent. Paul Morand skrev texterna utifrån Cervantes mästerverk och här fanns både dramat, romantiken och humorn, i avslutande dryckesvisan. Fredriksson visade med sin lågmälda plastik att gestaltningen räckte i sången.

Brahms bestod med sitt näst sista verk, ”Vier ernste Gesänge”, som med sina texter ur Bibeln passade sällsynt väl i kyrkan. Inte minst imponerade Magnus Svensson här med sitt flyhänta spel.

Konsertens tyngdpunkt kom att bli Ralph Vaughan Williams niodelade ”Songs of travel”, med texter av Robert Louis Stevenson. Bilderna av vagabonden på långsam resa genom det engelska landskapet blev tydliga och Karl-Magnus Fredriksson gestaltade tydligt med innerlig och känslig sång. 

Tanken på coronan försvann för det mesta under konserten när inte förlupna tankar gled in på att Anders Tegnell är lik en Don Quijote mot väderkvarnarna med Stefan Löfvén som sin Sancho Panza och Lena Hallengren som Dulcinea. Eller under dryckesvisan att det inte får serveras så länge och ”Songs of travel” påminde om reseförbuden.

Men det försvann ändå när Karl-Magnus Fredriksson sjöng om Våren i extranumret. Det finns hopp!