En trivsamt inredd lokalsindelad i sektioner för att höja mysfaktorn.
Säga vad man vill om hotellrestauranger. De finns där, lägliga på något vis. Särskilt när sällskapet inte kan enas om vilken typ av ställe som ska besökas. The Social heter Clarions nya restaurang i småklassiska Gillet, efterträdaren till hotellkedjan Strawberrys föregående satsning Kitchen and table.
Det ska sägas att miljömässigt är förändringen minimal. Och det är väl helt okej, trivsamt inredd lokal som det är, klokt indelad i sektioner för att höja mysfaktorn i den stora ytan. Menyn må vara på engelska men har skruvat ned äventyrlighetsfaktorn en bit och erbjuder så kallade bistroklassiker, alltså steak frites, caesarsallad och burgare plus lite fisk och vegetariskt. Tryggt alltså, men knappast upphetsande, vilket förstås är i linje med det breda tilltal som hotellkrogar oftast anser sig behöva hålla.
Charkbrickan är givetvis inte misslyckad.
Men för en helkväll för ett rejält sällskap är menyn tunn. Endast två förrätter erbjuds, burrata (145 kr) och ost-/charkbricka (134 kr). Givetvis misslyckas man inte med den senare, som brukligt på svensk krog serveras på en träbricka med lite chark, ost, cornichonger och oliver. Burratan kommer med marinerade tomater, kålpesto och pinjenötter och är piggt örtig, men serveras dessvärre kall som en glasskula.
Burratan är är piggt örtig men kall som en glasskula.
Vi går raskt till huvudrätterna. En pliktskyldig caesarsallad (215 kr) är inte kul, en välkonstruerad kan vara en fröjd. Var landar The Socials? Tyvärr är den delvis en besvikelse. Dressingen saknar tryck från sardellerna, vilket ju är lite av poängen med denna klassiker. Kycklingen är dock saftig. Så sammantaget en okej, men tam, rätt.
En pliktskyldig caesarsallad.
Wienerschitzeln (245 kr) är ett bättre val. Kalven är tunn och fint panerad. Ansjovissmöret är smarrigt och förstärks av rikliga mängder citronzest. Pommesen till är schyst spänstiga. Det enda som drar ned är den onödiga såsen, en alltför spetsig, besk rödvinshistoria som suddar ut smaken från den mjälla kalven.
Burgaren (215 kr), som säkert är en storsäljare, verkar ganska traditionell, men en lagrad skiva cheddar märks vid första tuggan. Det är habilt i övrigt, återigen med bra pommes (som täckts med parmesanflagor och persilja), men att försöka äta den på en liten skärbräda är knepigt och inte riktigt värt presentationsfaktorn.
Den som inte vill ha kött får snabbt syn på ”Chanterell- and Västerbotten cheeese tortelloni” (245 kr). Själva tortellonin har bra tuggkänsla och Västerbotten är Västerbotten. Dessvärre är allt annat tveksamt. Kantarellerna är av tratt-typ, och mjuka. Kanske för att det i botten i tallriken vilar en oljig röra med örter som är svårdefinierad. Menyn utlovar brynt smör, citron och broccoli. Men det som serveras är brysselkålshalvor och eventuellt skirat smör, utan spår av citron. Allt blir oljigt och tunt på smak.
”Chanterell- and Västerbotten cheeese tortelloni”. Bra tuggkänsla men på det stora hela tveksam.
Efterrätterna är också de bara två till antalet. Den lilla crème bruléen (110 kr) är i sin ordning, om än med en ganska tunn knäckyta. Den andra rätten heter ”Caramelized apples” (115 kr) och är tyvärr hopplös. Två små klickar med sönderkokt äppelbitar utan någon syrlighet kvar tillsammans med en väldigt söt vaniljglass samt grova bitar mandelkaka och havrecrunch blir till en alltför sötsliskig historia.
Karamelliserade äpplen är en tyvärr hopplös och alltför sötsliskig efterrätt.
Att få till ett hotellrestaurangkoncept är inte helt enkelt. Det tidigare, som var signerat gamle stjärnkocken Marcus Samuelsson, gjorde ett skapligt försök att slå sig loss från det invanda. The Social är nog att betrakta som en tillbakagång.
Servicen är exemplarisk vid de tillfällen som patrullen besökt stället. Och miljön är som sagt trevligare än dess potential. Maten lyckas emellertid inte med samma bedrift.