Essäer
Horace Engdahl
Spårvagnsresor med Mr Hume
Albert Bonniers förlag
Med den skotske 1700-talsfilosofen David Hume i tankarna utforskar Horace Engdahl sin nya stad Göteborg per spårvagn. Samtalen med den osynlige medresenären för honom in på skilda ämnen som 1700-talets franska konversationskonst, hundar och lyx. I "Spårvagnsresor med Mr Hume" samlar han tankar och hugskott.
Som vanligt sägs inte ett ord om metoo-tumultet i Svenska Akademien. Ändå berör han det indirekt, som när han tar upp hur "moralismen i synen på brott har blivit alltmer framträdande i vårt samhälle" och hävdar att "inte ens Dante går lika långt i avhumanisering av de skyldiga som våra dagars press".
Varken Mr Hume eller Horace Engdahl tar sig själva på gravallvar. De vet att deras påverkan på världen är närmast obefintlig. Fullkomligt överens är de om att förhållandet till deras närmaste är viktigare än deras slutsatser i de eviga frågorna. Engdah som misstänker att filosoferna tycker det är finare att tänka än att diska en smutsig tallrik ger dem inte rätt. Åtminstone inte i vissa kök.
I Paris salonger härskade på 1700-talet lysande värdinnor. Utan dem skulle samtalsnivån inte ha nått sin kulmen, det är tidens aktörer överens om. Apropå detta påminner Horace Engdahl om hur modern forskning visar att närvaron av kvinnor i en grupp "höjer den samlade tankeförmågan".
Man får veta att Sverige möjligen undgick att delas mellan stormakterna, därför att blivande Gustaf III år 1771 övertalades att supera med franske kungens nya, illa sedda mätress, madame du Barry. Med sig hade han ett briljanthalsband till hennes jycke. Kungen grät av glädje för att någon var snäll mot hans älskling och gav kronprins Gustaf pengar som gick till svenska krigsmakten.
Bärande tema hos Horace Engdahl är resonemangen kring gott och ont, de två som redan Euripides ansåg omöjliga att särskilja. Att pengar är förutsättningen för att vi ska kunna hänge oss åt konsten och de eviga frågorna hamras också in i läsaren.
Humorn präglar boken ända från början där Horace Engdahl berättar hur ledningen av Göteborgs spårvägar får nys om hans åkande, inbjuder honom och frågar: "Vill du köra?" Han körde. Varpå marknadschefen meddelade att vakanser fanns och att utbildningen tog åtta veckor. Svindel grep Engdahl. Sedan slog förnuftet till. Det förnuft han också resonerar kring i sin mångfasetterade bok.