Den senaste i raden att uppleva dessa kulturbärares varma mottagande är folkmusikern Amythyst Kiah från Johnson City, Tennessee. Helt ensam, växlandes mellan akustisk gitarr och banjo, varvar hon eget material med ”old time”-klassiker.
Man kan lugnt säga att Amythyst Kiah har gjort hemläxan då hon har en universitetsexamen i bluegrass (!). Hon berättar hur den traditionella amerikanska musiken egentligen är en hybrid av folkmusik från världens alla hörn, och väcker även frågan om huruvida americana är att betrakta som en död konstform eller ej.
På det stora hela är det en behaglig konsertupplevelse, men musikaliskt saknas det där lilla extra. Stundtals känns det mer som en historielektion, om än en intresseväckande och engagerande sådan. Amythyst Kiah har en knivskarp och artikulerad stämma som briljerar, men hennes fingerspelsteknik är egentligen för oslipad för att det ska vara intressant att lyssna till solo.
Kvällens bästa låt är utan tvekan den egenkomponerade och ännu outgivna ”Wild Turkey”. Här sjunger Amythyst Kiah om de känslor som hennes tonårsjag tryckte undan i samband med moderns bortgång. Stilmässigt sticker låten ut med sina pop-vänliga harmonier, vilket också matchar hennes moderna och polerade röstkvalitet. När denna svåra erfarenhet finner sitt adekvata uttryck visar Amythyst Kiah hur bluestraditionen lever vidare i anden.