Deckare
Karin Smirnoff
Lokattens klor
Bokförlaget Polaris
Mottagandet var försiktigt positivt när Karin Smirnoff 2022 tog över pennan efter David Lagercrantz i Millennium-stafetten med "Havsörnens skrik". Hon lät modigt ett helt nytt landskap ta form i Stieg Larssons internationellt bästsäljande lyxförpackning. För att inte tala om stilen, präglad av den charmiga västerbottniskan som igenkänns från hennes hyllade trilogi om Jana Kippo.
Det var nämligen ett djärvt om än något omständligt drag att baxa hela handlingen med sina kvinnohatande skurkar, Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander till Norrlands tassemarker. Karin Smirnoffs tabula rasa öppnade dock för en helt ny uppställning intressanta karaktärer ur vilken Lisbeths brorsdotter, den trettonåriga sameflickan Svala Hirak, skulle träda fram.
Den som hoppas på bländande Stockholmsvyer från Söders höjder i "Lokattens klor" behöver knappast öppna boken. Millennium är numera norrländskt gods förlagd till den fiktiva orten Gasskas.
En frostig majnatt briserar en bomb på Gasskas nedlagda malmbana och snart därefter hittas en mördad journalist i ett gruvschakt. Det blir startskottet för en å ena sidan högst aktuell men å andra sidan svårbegriplig och hackigt berättad helvetesresa där girighet och mörka krafter söker ta makten över de värdefulla naturresurser som dväljs i den norrländska myllan.
Den föräldralösa lite trassliga Svala som är inhyst på lånad tid hos sina renskötande morbröder blir en motståndare att räkna med samtidigt som hon kämpar med sin egen identitet. Sent om sidor kommer även Lisbeth Salander resande till undsättning och då och då tittar också Mikael Blomkvist upp, men som en alltför trött gubben i lådan och alltid, konstigt nog, med sönderslaget ansikte.
Det hade kunnat bli mycket mer än halvbra om det inte vore för de alltför korta TikTok-liknande kapitlen som gör det svårt att navigera. Det spelar ingen roll om Karin Smirnoff öser på med sexscener, rasbiologisk skallmätning och ställer till med en nynazistisk brakfest. Med Millenniums åttonde del börjar Stieg Larssons skapelse mer och mer likna "Jurassic Park"-filmerna, där T-Rex bara blir större och dummare för varje ny film som släpps – en genmanipulerad varelse som förhoppningsvis snart inser att den faktiskt är död sedan länge.