Färgstark inredning på Baras sällskap.
Maximalistiskt är ledordet för kedjan Baras inredare. Och visst blir det gemytligt med för mycket av allt, tänk er Maria Montazami på steroider. Det finns en publik som längtar efter barer fjärran skandinavisk minimalism. Baras består idag av sex krogar i Stockholm och två i Uppsala. I februari öppnade Baras gömställe på Drottninggatan. Det är emellertid på Baras sällskap krogpatrullen har gjort sina besök.
Att krogen heter just sällskap är inte fel. Personalen är social och välmenande och oftast är det gott om folk. Aw-stämningen är hög och klientelet skönt blandat. Som relativt prisvärd, chosefri bar lämnar Baras sällskap inte mycket i övrigt att önska. Dock bör man ju också äta. Det är där problemen börjar.
Förrätterna är ändå hyggliga. Scampi piri piri (110 kr) är fyra rejäla räkor, en någorlunda bitande smak av chili och vitlök. Honungschèvren (99 kr) är en liten macka med en rejäl skiva grillad ost, en näve honungsgratinerade valnötter, spenat och rödbetor. Lite lik den du tillreder hemma i ditt eget kök, även om du sannolikt skulle välja färska rödbetor istället för inlagda. Chips på Schwarzwaldskinka för 110 kr är kul inledningsvis. De salta skivorna doppas i en fikonmarmelad och äts med bröd och kanderade valnötter. Men det blir snabbt en uttröttande kamp mellan väldigt salt och väldigt sött, utan några smaker däremellan.
Medan man äter Schwarzwaldchips kan man räkna antalet färger i taket.
Musslor serveras sympatiskt i både liten och stor portion (110 kr/189 kr). Men här behövs avgjort större noggrannhet. Musslorna är rejält sandiga, vilket sänker hela anrättningen. Aiolin smakar inte som någon annan vi provat.
Dillhollandaisen som kommer till den tilltagna laxplankan (275 kr) känns inte heller som en hollandaise, även om dillsmaken sitter och mängden väl matchar berget av duchesspotatis som ringar in en bit lax som legat alldeles för länge på grillen.
Flera rätter är påtagligt överstekta. Kycklingen i caesarsalladen (179 kr) är i torraste taget, och att de sladdriga baconskivorna trotsar regeln räddar inte helheten.
Hamburgare och nachos. Givna matinslag på ett ställe som Baras, men som borde ges mer omsorg.
Hamburgaren (189 kr) ska vara det trygga valet på ett hak som Baras. Dessvärre är briochebrödet både svampigt och hårdstekt, och den karamelliserade löken ovanpå den täta köttpucken alldeles för söt. Pommesen är dock helt okej.
Det riktiga bottennappet är nachotallriken, Baras heta nachos deluxe (169 kr). En underlig historia: en ansenlig hög tortillachips som udda nog toppas av rejäla timjannystan. Under dem är chipsen helt indränkta (och kycklingskivorna som hör till, refried beans eller pulled pork finns också som val) med en i menyn oannonserad cheddarsås. Chipsen är spröda och går av när man försöker fiska upp något med dem. Ridå.
Efterrätterna kanske inte alla är i färggrannaste laget. Banana split och marängsviss.
Dessertmenyn är rena barnkalaset korsat med 70-talet. Marängsvissen är okej. Glass som bombats med minimaränger och chokladsås. Det går ner. Att det kostar 99 kr känns dock saftigt med tanke på graden av raffinemang. Ginon för samma pris ger dock valuta för pengarna och liknar en rejäl portion fruktsallad. Banana split (99 kr) ser elegantare ut, men sänks av att den karamelliserade bananen smakar bränt socker.
Baras är ett kul koncept. Lite som ett Pinchos för vuxna. Men det gäller att veta vad man ska beställa. I synnerhet om man vill ha något bortom det flytande. Varför man inte satsar på att göra några få rätter bra i stället för att ha en lång och spretig meny där det mesta haltar är en gåta.