Hjärta och smärta i Beirut

Bloggare som skriver inifrån krigszoner har alltmer kommit att bli ett komplement till den konventionella nyhetsrapporteringen under konflikter. Under kriget mellan Israel och den libanesiska gerillan Hizbollah sommaren 2006 var Zena El Khalil en av dem som öppnade ett fönster mot vardagen i Beirut. Men i hennes debutroman, Beirut, jag älskar dig, är det inte kriget som står i centrum utan själva staden - Beirut, Mellanösterns Paris. Staden som trots åratal av "inbördeskrig, utländsk inblandning och ockupation, massmord, folkmord och i grunden ett liv i helvetet" trots allt har lyckats bevara sin skönhet och värdighet.

När Zena El Khalil kommer dit första gången 1994 har Beirut börjat komma på fötter igen efter inbördeskriget. Hångel, vodka och orangea läppstift har ersatt det sekteristiska mördandet, de gamla kämparna jobbar som dörrvakter på nattklubbar eller bedriver kulturorganisationer och hela staden är "ett party för galningar". När hon återvänder tio år senare pågår firandet fortfarande trots att befolkningen återigen springer sicksack mellan bomberna.
Men även i krigszoner blir folk kära och får cancer, hjärtan krossas och livsvägar stakas ut, och boken formar sig långsamt till en berättelse om hur Zena El Khalil inte bara försöker försonas med staden utan också med en kultur som fortfarande har svårt att acceptera att en ung kvinna inte är oskuld och hatar att laga mat.

Beirut, jag älskar dig är en berättelse om livsglädje och motståndsvilja, kärlek, mod och vänskap. Det handlar om Europa och Mellanöstern och om att befinna sig någonstans mitt emellan. I Libanon. Och naturligtvis handlar det om Beirut. Men boken skulle också kunna läsas som en allmängiltig beskrivning av den organiska förbindelsen mellan en stad och dess invånare: när Beirut drunknar dras Zena El Khalil med ned i djupet. När Beirut sargas av bomber, splittring och motsättningar slits också hon sönder.
Bokens starkaste kapitel utspelar sig dock inte i Beirut utan i södra Libanon. Skildringen av hur Zena El Khalils familj återvänder till sina hem efter det israeliska tillbakadragandet 2000 och upptäcker att deras hus har använts som fängelse och förhörscentral och att soldaterna byggt en bunker i trädgården är både komisk och förfärande. Detta är för övrigt en av bokens största förtjänster, att den glimtvis låter oss se världen ur en lite annorlunda synvinkel: ett arabiskt gräsrotsperspektiv.

Beirut, jag älskar dig är en berättelse full av humor, smärta, vrede, glädje och kärlek. Det är rappt och underhållande, ibland lite spretigt men aldrig tråkigt, och hela tiden sympatiskt. Zena El Khalil är någon som du gärna skulle vilja ha som bästa vän, och därför är du också villig att överse med bokens brister. Och visst får man en lust att resa till Beirut.