Teater
Forna dagar
Vasaborgen
Lördag 3/9
Det är kallt i Vasaborgen. Man måste klä sig varmt, men det är en olägenhet som vägs upp av slottsruinens romantiska kvaliteter. I borgen råder närmast sagostämning när teaterkompaniet Ad Hoc nu ska ha premiär med föreställningen "Forna dagar". Tidigt står det dock klart att detta inte är någon saga, snarare en snabb komedi där mjödet flödar och de historiska referenserna duggar tätt. Det är Joakim Sten som har skrivit och Dennis Sandin som regisserat denna historiskt präglade spring-i-dörrar-fars.
Handlingen är enkel. En midsommarafton på 1690-talet knackar två unga män, den ena student och den andra militär, på hos en professor. Det är spriten snarare än de akademiska diskussionerna som lockar till besök, men givetvis leder det ena till det andra. Sällskapet kommer in på frågan om det svenska folkets historia och diskussionen blir snabbt hetsig. Studenten skriver svärmiska dikter om krig och fornstora dagar medan militären ifrågasätter allt vad nationalism heter. Professorn verkar i skuggan av Olof Rudbeck den äldre, som bland alla sina vetenskapliga framsteg också inbillade sig att det mytiska Atlantis en gång hade legat i Uppsalatrakten. Professorns vetenskap är spekulativ, nästan ockult, och handlar mest om att tolka järtecken och fantisera om det germanska folkets ”obesudlade” blod. Ibland fastnar skrattet i halsen, vilket såklart är meningen.
Alla som någon gång varit på en studentfest i Uppsala lär känna igen de typer som framträder på scenen. Studentpoeten låter som någon som gått vilse i Snerikes nationsbibliotek medan militären påminner om den sortens störiga ateistkille som genomskådat allt efter att ha läst grundkursen i filosofi. Ändå, eller kanske just därför, är det lätt att trivas i deras sällskap. Den som har sett Ari Asters film "Midsommar" (2019) lär också känna igen de mörkare sidor som svensk midsommar har att erbjuda. Utan att avslöja för mycket bjuder "Forna dagar" på en gastkramande slutscen där frågan om att offra sig för nationen ställs på sin spets.
Allt som allt är detta en rolig och välspelad komedi om historia och identitetssökande. Att dra alltför raka paralleller till nutida nationalism kan vid första anblick kännas sökt, ändå finns det gott om tänkvärda poänger som kan appliceras även på vår samtid.