Konsert
Malena Ernman & Mats Bergström
Music in the garden - Botan
Onsdag
Regnet hade sommarduggat hela dagen men sekunderna innan Malena Ernman & Mats Bergström äntrade scenen upphörde det som om vädrets makter insett att de inte hade en chans mot musikens gudar. Det var också en värdig uppställning som de senare hade mönstrat.
Lite lokalpatriotism först. I och för sig växte Malena Ernman upp i Sandviken, men hon föddes i Uppsala. Mats Bergström må vara född annorstädes men han bor i Alunda. Så, nog med detta, båda är framgångsrika och skickliga musiker med ett stort internationellt nätverk. Desto roligare att se och höra dem på "hemmaplan". Det tyckte Uppsalapubliken också som talrikt slutit upp på innergården i Botaniska trädgården i regi av Klaus Pontviks nya baby Music in the garden. Hoppas bara att det inte endast är pandemiår som detta fina initiativ består.
Visst kände jag till att båda artisterna har ett brett register, men hur brett blev ändå lite överraskande. Bland upphovspersonerna samsades Henry Purcell, G F Händel och William Shakespeare glatt med Olle Adolphson, Fredrik Kempe och Py Bäckman. Lägg till Bo Nilsson och "You never walk alone", numera fotbolls-Liverpools anthem. Fast någon "La Voix", Ernmans entré i det folkliga blev det inte, "trots att den betalat min sommarstuga" som hon sade.
Men det räckte långt det som blev. Efter "uppvärmningen" där Malena Ernman sjöng två arior ur Händels opera "Xerxes" i komisk tappning, inte minst med röstvrängade tolkning av den arge huvudpersonen, kom favoriter som Puccinis "Mio babino caro" (andra extranummer) och (ständigt denne) Händels "Lascia ch'io pianga". Olle Adolphsons folkkära "Nu har jag fått den jag vill ha", förvånande nog en bröllopsfavorit trots att den handlar om kärlekens slut och uppbrott. Även tonsättarens instrumentalmusik för gitarr blev ett fint nummer, "Habanera" hanterades skickligt av Mats Bergström.
Förutom ett antal både vackra och känslosamma nummer blev också behållningen det roliga samspelet artisterna emellan. Malena Ernman är en driven scenartist och vet hur man tar en publik. Hon bjuder på sig själv in i detaljer som att hon inte rakat benen (som vi har undrat) och gör överhuvudtaget att konserten fyllde på livsglädjen. Något som vi ju på gränsen till tjatighet behöver hur mycket som helst i denna uppstartssträcka. Tack för det!