Konstnären Kent Iwemyr, 80, i sin ateljé med målningen "Räven som drömde om något stort", i januari 2025.
Konst
Kent Iwemyr: "Från en dag till en annan tid"
Bror Hjorths Hus
1 februari–16 mars 2025
Många av Kent Iwemyrs scener utspelar sig i avfolkade bygder där varje socken är ett helt universum, sammanhållet av skrönor och byoriginal. Här möter man hembrännaren Lill-Honke, den usla backhopparen Eddie the Eagle och bärplockare som forslar fallna änglar på bår över myren. Ibland kommer inspirationen från Norrland, ibland från hemstaden Hallstahammar. Men det spelar egentligen ingen roll. Iwemyrs bildvärld har alltid helt egna koordinater.
Med 25 akrylmålningar från 2024 är det en fint sammanhållen utställning, som möjligen vunnit på en stramare hängning. Ändå känns den helt logisk i den lilla konsthallen. Likheterna med Bror Hjorth ska inte överdrivas, men nog förvaltar Iwemyr arvet efter den svenska naivismen. Här finns en liknande oförställd blick på människan, uppmärksamhet på det lilla livets poesi och målarglädje som i tidiga verk av Hjorth och Hilding Linnqvist.
Iwemyr fabulerar dock med en mustigare ton, vilket titlar som "Lova mig att inte äta flugsvamp igen pojkar!" och "Nu är det fanimig dags att ta ned midsommarstången!" avslöjar.
"En lindansares död" (2024) och "En fallen ängel (2024). Akryl på duk. Bilderna är beskurna.
I den senare reser sig hembygdsgården framför en snötäckt gårdsplan, där en förbryllad skara människor har samlats vid en vissen midsommarstång. Topplocket tycks ha gått på mansfiguren som utrustad med motorsåg närmar sig den förtorkade festresten. Mot den vita snön och grå himlen ställs den knallgula sågen, en mörkblå kjol och en rödvitrandig tunna. Ett gott exempel på hur Iwemyr, som är utbildad vid Konstfack, fyller sitt till synes barnsligt enkla uttryck med koloristisk finess.
Iwemyrs bildformel är nästan patenterad: liggande format, scenen sedd lite ovanifrån, horisontlinjen högt placerad. Det funkar utmärkt för det mesta, särskilt i "Vattensport för mindre simkunniga" där en kvinnofigur susar förbi på vattenskidor, men blir stundtals väl enkel. Den sluga räven som med eldig, orange päls avbildas i linje med äldre tiders påveporträtt bryter därför av fint.
"Karusell för galna häxor" (2024, akryl på duk). Bilden är beskuren.
Det medryckande berättandet drivs på av de underfundiga titlarna; Iwemyr är något så sällsynt som en rolig konstnär, vilket inte ska underskattas när världsläget är vad det är. Men allvaret finns där. På cirkusen ligger lindansaren livlös på marken, på ängen begraver tre barn en kråka, i hembrännarnas tillhåll tittar döden själv fram. Kent Iwemyr skildrar kort sagt den mänskliga komedin i dess fulla prakt.