Dagböcker
Ulf Lundell
Vardagar 6–7
Wahlström & Widstrand
Vad nytt om Ulf Lundell på Österlen? En 34 år yngre kvinna har kommit in i hans liv. Det är mycket om denna N som tycks ha klippkort på flyget mellan Skåne och Stockholm. Lundell ser en underbar kvinna med "afrikasmala" höfter, men läsaren kan inte låta bli att i N ana en slug lycksökerska. Bristen på handling i "Vardagar" får helt enkelt fantasin att skena iväg.
I övrigt går livet sin gilla gång. Lundell lyssnar på Bob Dylan, får sina vaccinationer, tjurar över inställda spelningar, funderar på att ställa in turnéer, tycker till om Melodifestivalen, sport och böcker, lunchar i bygden, lagar middag hemma och skjutsar runt på N som på en tonårsdotter. Det är samma gamla sociala medier-flöde i dagboksform. Han visar upp valda delar av sitt liv, tillrättalagt och redigerat.
Lundell skriver från ett slags buttert utanförskap, men är mån om att vara kvar i offentligheten. Således måste han därför hålla sig på rätt sida om tjurig gubbe-strecket för att inte avfärdas som en källarmänniska, vars dagböcker, vilka skrivs för en publik, inte förtjänar någon uppmärksamhet. Med andra ord håller han tillbaka. Förutom när det gäller Sverigeföraktet. Han spyr på det "svenska barnkalaset".
Kanske bryter Lundell upp från Sverige? "Expat"-drömmen hintas mot slutet. En flytt till Mallorca skulle onekligen ge dagböckerna en välbehövlig nytändning. Som det är nu har även "Vardagar" kört fast i vardagslunken.