Sinatra, Darlene Love, Phil Spector, Glasvegas och Weeping Willows. Ja, visst finns det självlysande undantag om man letar ordentligt, men i sammantaget är julmusiken en svår genre att omfamna. Det finns trots allt ett begränsat antal minuter som varje människa kan hantera av bjällerklang och överdrivet kitschig produktion under en hel julsäsong.
Därför är det på sätt och vis tur att Kalle Moraeus, Loa Falkmans och Wiktoria Johanssons julturné Vår Jul hittar till Uppsala redan kring första advent. Innan varuhusens högtalarsystem matat oss svimfärdiga av Wham! och Just D i en evig loop. Trion framför tillsammans med bandet ”Hej Kalle”, under ledning av Johan Granström, en salig julblandning bestående av opera, Las Vegas-gung, bygdegårdsklanger och medryckande pop.
Nej precis, det är inte särskilt svårt att lista ut hur sånguppgifterna fördelas mellan ensemblemedlemmarna. Falkmans osvikliga stämband står för tenornumren, Moraeus är alltiallo-speleman och Wiktoria tar ton i de mer samtida popinslagen. Några gånger under kvällen utmanar dock huvudpersonerna sin naturliga comfort zone.
En av höjdpunkterna är exempelvis när Kalle ”Hot Fingers” Moraeus hänger av sig sitt kära stränginstrument och släpper fram sin inre Andrea Bocelli under "Sankta Lucia". Ett framträdande som gör Falkman så imponerad att han kröner Moraeus till ”landsorts-Pavarotti”. Moraeus får senare chans att hämnas när han tvingar operamannen Loa att rocka loss i Rolling Stones-klassikern ”Satisfaction”. En passage som däremot är mer kul än bra.
Wiktoria imponerar när hon framför sina Mello-låtar och tänjer ut skickligt i smäktande Mariah Carey-hiten "All I want for Christmas is You". I övrigt har 21-åringen svårt att göra ett bestående intryck i sina fullproppade julmedleys.
Av någon outgrundlig anledning infinner sig inte julstämningen särskilt ofta under aftonen. Falkmans nationalskald till pipa känns ovanligt mänsklig, till och med under paradnumret "O Helga Natt".
De få gånger som det ändå uppstår lite julmagi är Moraeus den gemensamma nämnaren. Morasonen gör en fin tolkning av Shane MacGowan när han och Wiktoria framför The Pogues och Kirsty MacColl’s 80-talsklassiker "Fairytale of New York". Konserten tar sig framåt slutet, i synnerhet när samma Moreaus med innerlig hand lägger ut sin bror Per-Eriks odödliga melodi ”Koppången”.