Roman
Olga Ravn
De anställda
Övers. Johanne Lykke Naderehvandi
Wahlström & Widstrand
För 300 år sedan ställde den franske uppfinnaren Jacques de Vaucanson ned en mekanisk anka på filosofernas bord. Automaten kunde flaxa med vingarna, sänka huvudet och äta för att därefter avsluta sin performance med en perfekt bajskorv till allas förtjusning. Voltaire slog entusiastiskt fast att Vaucanson med sin anka tagit "himmelsk eld" till jorden och att Prometheus fått en rival.
I debatten kring AI:s eventuella farlighet uppskattar fysikerna sannolikheten till 50 procent att vi håller på att skapa vår egen undergång. AI har blivit vår tids anka men filosofernas röster hörs svagt, om alls, i det alarmistiska landskapet. Den danska författaren Olga Ravns roman "De anställda" (som publicerades i Danmark redan 2018) kommer därför som en intressant reflektion. "Det finns de mänskliga och så finns det de människoliknande. De som är födda och de som är skapade. De som ska dö och de som inte ska det."
Olga Ravns femte bok på svenska utspelar sig på ett rymdskepp. Det befinner sig i omloppsbana kring planeten "Nyupptäckten" där man har funnit mystiska "föremål" som har tagits ombord och nu vårdas i ett speciellt rum. Tingen, som är både organiska och abstrakta, avger ett slags nynnande läte och utsöndrar doft, ibland kläcker de ägg, och besättningen dras till dem som magneter, vilket stör ordningen på skeppet.
I hundratalet vittnesmål inför en anonym kommitté avläggs arbetsplatsrapporter av de lika anonyma anställda som består av människor och "de människoliknande". Inledningsvis råder harmoni i arbetslaget; man vet sin plats i gruppen, respekterar organisationens bestämmelser kring uppdraget och utför sina uppgifter utan ifrågasättande. Föremålen från "Nyupptäckten" börjar dock förändra tankarna ombord. Människorna får svår hemlängtan medan androiderna börjar drömma om något annat.
"De anställda" påminner onekligen om mycket annan science fiction, men är också en stark idéroman som kan läsas som en dialog mellan litteratur och konstinstallation. Ibland är det svårt att veta vem det är som "vittnar" inför kommittén och jag drabbas ofta av den underliga känslan av att medverka i ett Turingtest. Ni vet testet som syftar till att avgöra hur intelligent en maskin är, eller för den delen en människa.