Bortskämd katt i underhållande familjeäventyr

Den glupske och late Gustaf har slutligen fått sin egen långfilm – på gott och ont.

Pappa Vic sitter i klistret och behöver sonens hjälp i den första långfilmen om den glupske och late katten Gustaf.

Pappa Vic sitter i klistret och behöver sonens hjälp i den första långfilmen om den glupske och late katten Gustaf.

Foto: Sony Pictures/SF Studios

Recension2024-05-23 19:58
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Animerat/Äventyt

Titel: Katten Gustaf
Visas på: Spegeln, NFB Gränby
I rollerna: Chris Pratt, Samuel L. Jackson, David Reynolds
Regi: Mark Dindel
Speltid: 101 min
Betyg: 3

Charmig men odrägligt egocentrisk tillbringar katten Gustaf sin tid med att hata måndagar och att äta lasagne (och allt annat som hamnar i hans väg). Dessutom mobbar han den godtrogne hunden Ådi och lurar sin godhjärtade husse Jon att städa upp efter honom.

Seriefiguren Gustaf har funnits i många år, men här kommer han i långfilmsformat, på gott och ont. Filmen handlar om Gustafs möte med sin sedan länge försvunne pappa, gatukatten Vic. I en lång återblick med Gustaf som oerhört söt kattunge inser han att det kanske inte var så att Vic helt kallt övergav honom. Nu måste Gustaf och den alltid lika trofaste Ådi hur som helst ställa upp och hjälpa Vic som har råkat i klorna på ett sällsynt rått rövargäng.

I ett häftigt och ofta roligt actionäventyr som inte så lite liknar "Mission impossible" – med tydliga referenser till Tom Cruise – tvingas Gustaf, Ådi och Vic med diverse nyfunna vänner släppa sin tidigare bekväma tillvaro för att rädda livet på varandra flera gånger om. Det blir en del ytterligare filmsreferenser, som det brukar vara i sådana här filmer, så att barnen slipper väcka sina medhavda föräldrar i biografmörkret.

"Katten Gustaf" är en lite väl lång och schablonartad berättelse, men den är helt klart underhållande. Dessutom är det bra röster både i den engelskspråkiga och i den till svenska dubbade versionen.