NÀr franske författaren Eduard Louis beskrev livet som homosexuell i en fransk industriort anklagades han av vissa för att svartmÄla arbetarklassen. Av oro för att sparka pÄ den som ligger kan det vara lÀttare att hÄlla tyst om orÀttvisor inom förtryckta grupper.
Men debuterande regissören Michael Mayer tvekar inte att köra handen rÀtt in i ett liknande getingbo: livet som homosexuell palestinier.
I âTel Avivâ fĂ„r vi följa Nimr Mashrawi (Nicholas Jacob), som drömmer hela sin vakna tid. PĂ„ dagen studerar han psykologi med mĂ„let att doktorera pĂ„ Princeton. PĂ„ kvĂ€llen besöker han Tel Avivs gayklubbar och hoppas att en dag bli accepterad för den han Ă€r.
Men i verkligheten finns murar. Och Nimr Àr inte vÀlkommen pÄ nÄgon sida.
En kvÀll trÀffar han israeliske advokaten Roy (Michael Aloni), och de blir genast kÀra. Roys förÀldrar accepterar sonens sexualitet, men grÀnsen för deras tolerans passeras nÀr han bjuder hem en palestinier pÄ middag. Nimr förstÄr dÄ att han aldrig kommer att accepteras i det israeliska samhÀllet, eller fÄ det uppehÄllstillstÄnd som krÀvs för att studera vidare. Och nÀr hans egen familj fÄr reda pÄ hans lÀggning vill de inte lÀngre veta av honom. Han Àr inte vÀlkommen nÄgonstans.
Denna grundplÄt hade rÀckt mer Àn vÀl för en sÄ föredömligt kort film. Men Mayer, som ocksÄ skrivit manus, vill Àven pressa in en thrillerhistoria. En hemlig gren av den israeliska armén hotar att avslöja Nimrs homosexualitet för familjen om han inte blir angivare vid universitetet, och hans bror visar sig dessutom vara en potentiell terrorist. Som om inte tillrÀckligt mycket stod pÄ spel ÀndÄ.
NoirtrÄden stjÀl tyvÀrr utrymme frÄn den mer intressanta Romeo & Romeo-historien.
StĂ€mningen mellan de unga, snygga mĂ€nnen Ă€r elektrisk och sexscenerna Ă€r fina om Ă€n Ă„t vaniljhĂ„llet. I förhĂ„llandet hittar de ett egalitĂ€rt mikrokosmos bortom omvĂ€rldens alla hierarkier â âen kuk Ă€r en kukâ, som Roy sĂ€ger. Deras energi Ă€r filmens motor, men Roys karaktĂ€r hinner inte utvecklas nog. Ăven Nimrs palestinska familj skulle behöva mer utrymme, sĂ„ att scenen dĂ„ de bryter med sonen blir Ă€nnu mer laddad. Lite mer fokus i manusskrivandet hade inte skadat.
Trots en viss lutning Ät det sentimentala sÄ Àr flera scener gripande. Det laddade Àmnet gestaltas med förvÄnansvÀrd nyans, och det visar sig att bÄda sidor har saker att jobba pÄ. Filmen visar hur konflikter tvingar en att vara vÀn eller fiende, och alltför sÀllan mÀnniska.