Konsert
Konsert
Kammarmusikföreningen
Medverkande: Magnus Holmander, Victoria Stjerna, Iveta Calite.
Missionskyrkan, måndag
Måndagskvällens konsert hos Kammarmusikföreningen hade svårt att hålla sig inom programmets ramar. Det var extranummer före, mitt i och efter det ordinarie programmet som i sig självt var mycket varierat, musik som bara måste få spelas, av ren musikglädje. Det märktes hur glada de tre musikerna Magnus Holmander, klarinett, Victoria Stjerna, violin och Iveta Calite, piano, var över att tillsammans få spela musik som de tycker om. Deras glädje spred sig i konsertsalen och omfamnade publiken som hänfördes av deras bländande spel och stora tekniska skicklighet. Det första extranumret kom genast. I ”Music in Motion”, en musikalisk improvisation, prövade Holmander och Stjerna en teknisk anordning som på ett sällsamt sätt förändrade klarinettens ljud när den flyttade sig i rummet. Fascinerande!
Jag har ett svalt förhållande till Poulenc men hans klarinettsonat gillar jag. Den är gnistrande energisk, ibland drömmande, med humoristiska inslag som låter oss förstå att allt ändå inte är på allvar. Lysande spel av Holmgren och Calite! Paul Schoenfields komposition ”Trio” var kletzmermusik med en för sådan musik typisk blandning av sorglustigt och groteskt, framförd i ett oftast halsbrytande tempo. Så ett stort steg till tysk romantik: Stjerna och Calite gjorde den vackra musiken i ”Tre romanser” (opus 22), av den förbisedda komponisten Clara Schumann full rättvisa. Än upprörd, än vemodig, än passionerad, allt framförd med känsla som kändes helt äkta.
Överraskning nummer två var en ”Fantasia” för solofiol, transkriberad från ungerska folkvisor av Leopold Auer. Det märktes att Stjerna, som har ungerska rötter, älskar denna genuint ungerska musik. Hon spelade på ett mycket ungerskt vis med synkoperingar, tempoväxlingar och czardasreferenser. Tänk på t ex Kodálys Háry János-svit som har samma källa! Béla Bartóks ”Kontraster” för klarinett, violin och piano är ett spännande och oerhört krävande stycke som fordrar perfekt samspel mellan musikerna. Det innehåller klang, rytm och melodi, växlingar mellan mycket långsamma och ytterst snabba tempi och slutar med en riktig djävulsritt. Det spelades suveränt!
Så ett sista extranummer, i stillheten efter den musikaliska storm som just hade dragit förbi: ”Over the rainbow”, underbart melodiskt spelat av klarinetten med violinen i en vacker andrastämma.