Själslig uppföljare av den ikoniska katastroffilmen

Charmknutten Glen Powell tar återigen publiken med storm i en uppdatering av filmen "Twister" från 1996.

Unga galningar jagar orkaner i en av biosommarens stora uppföljare.

Unga galningar jagar orkaner i en av biosommarens stora uppföljare.

Foto: Warner Bros

Recension2024-07-11 10:59
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Katastroffilm

Titel: Twisters
Visas på: Filmstaden, Nordisk Film Bio
I rollerna: Daisy Edgar-Jones, Glen Powell, Anthony Ramos
Regi: Lee Isaac Chung
Speltid: 122 minuter
Betyg: 3

När regissören Jan de Bont lät Helen Hunt och Bill Paxton jaga stormar i ”Twister” (1996) slogs det inte bara publikrekord, antalet studenter som ville bli meteorologer mångdubblades på universiteten och en industri runt tornadoturism skapades. I och med klimatförändringarna sker tornados idag allt oftare och på fler platser än någonsin i USA. Att den nya tagningen på den nu 18 år gamla blockbustern kort och gått fått namnet ”Twisters” känns därför katastrofalt passande.

Oscarsnominerade Lee Isaac Chung (”Minari”) har regisserat mer av en själslig uppföljare än en reboot. Nostalgivurmandet är tacksamt nästan helt frånvarande förutom några hastiga referenser man missar om man blinkar.

Daisy Edgar-Jones spelar Kate Cooper, en stormjägare som har förmågan att känna av var och när en tornado kommer att slå till. Efter en traumatisk upplevelse flyr hon till storstaden New York där hon bakom ofarliga datorskärmar kan hålla sig på säkert avstånd. Hennes gamle vän Javi, som jobbar åt en markkapitalist som ser förvillade ut som Bill Murray, lyckas locka tillbaka henne till Oklahoma med löftet om lovande högteknologiska prylar. Där stöter Kate på tornadocowboyen Tyler Owens (Glen Powell), en Youtube-kändis som lockar följare och säljer merchandise genom att bokstavligen köra rakt in i virvelvindarna.

Tornados, eller tromber som de kallas i Sverige, är fasansfulla och skrämmande. Det blåser och fläktar och om du har otur så får du ett flygande hönshus i ansiktet eller sugs tusen meter upp i luften och aldrig kommer ner igen. Med rätta porträtteras virvelvindarna som naturens egna monster i filmen och det är både en och två gånger man tackar att de svenska vädergudarna är rätt trista i jämförelse.

”Twisters” är en äkta popcornfilm men lider av ett opolerat manus, en del onödigt teknobabbel och inte minst anonyma kringfigurer. Vad som håller oss förankrade kvar på den trygga gröna jorden är Glen Powells otvetydiga charm och effekterna som lyckas frambringa allvaret och skräcken inför naturens förödande krafter. Så länge vinden viner är allt du bryr dig om att hålla dig kvar i biostolen och ducka för katastrofen.