Det var i indiemusikalen "Once" som världen fick upp ögonen för irländaren med den stora och känsliga rösten. På sitt andra soloalbum känns han igen både från Once-musiken och efterkommande projektet Swell seasons, där han pendlar mellan det skört lågmälda och att desperat sjunga ut sitt hjärta. Jag uppskattar att han hållit fast vid de irländska tongångarna, särskilt ”Lonley deserter” och ”McCormack´s wall”. Dock anas att en viss bekväm proffsighet har smugit sig in. Tyvärr på bekostnad av den tidigare opolerade men charmiga Glen Hansard.
Bästa spår: "Lonley Deserter"