Konstens magi synliggörs i konstnärsparet Lisa Jonassons och Matti Kallioinens gemensamma utställning på Uppsala konstmuseum. Det sker i slingrande former och i brokig färgskala. Den magi som är konstens egen, eller kanske är det livets magi när den kroppsliga gestaltningen slår ut i Kallioinens stora skulpturer som öppnar sig som sköten eller blommor eller lyssnar som väldiga öron, vända in mot tillvarons förborgade hemligheter. Eller redovisas som arkeologiska samlingar av ansikten och kroppar i tunnaste metall i Jonassons nya verk.
Det handlar om gester som öppnar portar in till nya magiska tillstånd som vi igenkänner fast de aldrig tidigare tagit denna fysiska gestalt.
I tre salar på museets fjärde våning visas Lisa Jonassons myllrande rika bildvärld där små fragment, klippta ur större kroppsliga helheter, bildar nya berättelser. Här samspelar de med Matti Kallioinens mer yviga och högröstade narrativ där livets kroppslighet tillåts avslöja sig i ringlande former.
Det är sinnligt och fysiskt med modet att våga se också tillvarons baksida och de hemliga känslor och tillstånd som gömmer sig bakom de bekanta ytorna.
Konstverkens titlar är behjälpliga när det gäller att läsa de båda konstnärernas budskap. Akt och mening heter Jonassons nya skulpturala verk där en samling ”bilderböcker” placerats i en glasvitrin som vore arkeologiska fynd från utgrävning i själva livsrummet. Akt och mening har köpts in till museet och kommer alltså att kunna ses efter utställningens slut. I ett annat verk, betitlat Glaskroppen, vidgar Jonasson sitt estetiska universum. Glaskroppen är ett assemblage av papper och trä, placerat intill serigrafin Motståndsrörelse från 2013.
Kallioinens verktitlar rör sig också i den kroppsliga sfären med exempel som Blodomlopp eller Andetag, båda med tillkomståret 2020. Andra titlar tilllför flera associationer som fungerar som vägvisare till en fördjupad förståelse av konstnärskapen. Mörkerseende, Märklig drivkraft eller Kropp föder kropp kan nämnas som belysande exempel på den språkliga associationsrikedom som gäller hos båda konstnärerna.
I den här dubbelutställningen, där de båda konstnärskapen samtalar med varandra, är den ideologiskt -teoretiska grunden den tyske dramatikern Bertolt Brechts begrepp Gestus, som också är utställningens namn. De gestaltande gester som Jonasson och Kallioinen använder sig av i utställningen når sin höjdpunkt i den tredje salen där deras estetiska dialekter förts samman i en häpnadsväckande ny dialog. Lisa Jonassons snabbt växlande bildspel Rotpost tycks växa fritt ur mark och mylla som en varierad påminnelse om det fysiskt-mänskliga livets intima förbundenhet med naturen. Här blir hennes illustrativa och samtidigt säkert markförankrade verk en mental och konceptuell grogrund till Matti Kallioinens lysande ”dance macabre” med titeln "Anknytningsförsök". Ett antal delvis amorfa mänskliga gestalter i rött och vitt, hängande i taket, får för en kort stund (7 minuter) liv och läte i sin sorgliga, spastiskt ryckiga livsdans innan de återgår till mörker och tystnad. Jag läser verket som en drastisk gestaltning av människans korta tid i livsljuset innan det mörker som så sinnligt gestaltas i Rotpost åter tar vid.
Utställningen Gestus är en genial redovisning av de båda konstnärernas estetiska gester, en visuell gestaltning som måste beskrivas som oförglömlig.