Relationen mellan islam och våld är en ödesfråga för vår tid med tanke på IS härjningar i Mellanöstern och terrordåden i Europa de senaste åren. Är islam en våldsbejakande religion? Vilka är i så fall orsakerna och går det att reformera islam? Sådana frågeställningar bildar utgångspunkten för boken ”Våld och islam” där den franske psykoanalytikern Houria Abdelouahed intervjuar poeten Adonis. Det här är en viktig bok för att förstå inslaget av våld i islam och uppkomsten av terrorismen i våra dagar.
Abdelouahed inleder sina intervjuer med Adonis med att fråga varför arabiska våren misslyckades. Han svarar att revolutionärerna saknade en idé om demokratiskt medborgarskap och därför kunde religiösa fanatiker kidnappa revolutionen. Och han tillägger: ”Genom att blanda in religionen har man förvandlat våren till ett helvete.” Det arabiska samhället måste förändras i grunden men det kräver en skolning av folket i demokratisk medvetenhet. Adonis menar att problemet är att den arabiska historien varit diktatorernas historia, inte folkets, även om det funnits exempel på proteströrelser. I Väst däremot har folket gjort sig till historiens aktör genom sin demokratiska skolning.
Enligt Adonis har nytänkandet inom islam alltid setts med suspekta ögon. Än idag saknar arabvärlden en lust att ifrågasätta, vilket är en förutsättning för en levande kultur och ett fritt samhälle. Det som framför allt krävs är en modern tolkning av islam. Men arabvärlden är fast i det förflutna och det innebär att samma kriser och samma konflikter upprepas gång på gång genom historien. Den arabiska historien står och stampar på samma fläck och orsaken är politisk islam och den tragiska maktkampen mellan sunni och shia. På grund av sin religion lever muslimer i det förflutna.
I det längsta kapitlet i ”Våld och islam” diskuterar Houria Abdelouahed och Adonis kvinnans ställning i arabvärlden. Här ger han uttryck åt feministiska tankar då han menar att ”poetiskt sett är universum en kvinna”. Kvinnligheten är större än kvinnan själv eftersom den utgör en revolutionär kraft mot all slags religion eller dogmatik. Därför måste sådana gestalter som profetens hustru Aisha och hans dotter Fatima lyftas fram som förebilder för fritt agerande i ett samhälle som reducerat kvinnan till en sexuell ägodel. Abdelouahed konstaterar att det inte finns några arabiska ord för sexism, misogyni och machokultur. Adonis replikerar då att kvinnans värsta fiende inte är mannen utan religionen.
Det bränner till ordentligt i diskussionen när våldet i Koranen tas upp, ett tabubelagt ämne. Adonis påminner om att av Koranens 3 000 verser handlar 518 om bestraffning. De otrogna ska stekas i helvetes eld. Inte en enda vers uppmanar till självständigt och kreativt tänkande. Islam är ofrihetens och tortyrens religion och varje troende accepterar detta som Guds sanning. Allah framställs som den straffande och hämnande Guden. Våld och grymhet dominerar också i skildringarna av Muhammeds kamp mot sina fiender. Halshuggna huvuden rullar för hans fötter. Den arabiska historien badar i blod. Inom islam har våldet blivit heligt genom begreppet jihad. Den som mördar i Guds namn kommer till paradiset. Idén om det heliga mordet gör Gud till den värste terroristen.
I arabiska samhällen erkänns inget fritt jag utan individen underkastas kollektivet och religionen. Den muslimska människan lever i två fängelser, dels den heliga Textens och dels den heliga gemenskapens. Men Adonis menar att meningen med tillvaron ligger i religionernas och kulturernas mångfald. För att befrias från våldets dödsspiral måste muslimer gå i dialog med den Andre och ifrågasätta sina egna traditioner.
”Våld och islam” ger en mycket mörk bild av islam. Det är en människo- och kulturfientlig religion som bygger på våldsutövande och makt. Därför är det helt logiskt att den lett till sådana terrorrörelser som IS. Kanske ger boken ändå en för mörk bild av islam då enbart dess negativ sidor lyfts fram. Adonis är ju känd för att vara mycket kritisk mot muslimernas tro. Men han vet vad han talar om eftersom han vuxit upp i ett arabland och känner islam inifrån. Det är också modigt av honom att våga vara så kritisk med tanke på att han bor i Paris där hotet från terrorismen är särskilt påtaglig. Man skulle kunna vänta sig en kö av terrorister utanför Adonis dörr med vapen i hand.