Generöst om jakten på det perfekta livet

Vem vill inte stoppa tiden lite? Susanne Sigroth-Lambe har sett en uppdaterad och tämligen pigg sextiotalsmusikal som är väl förankrad i Stockholmsgrönskan.

Kärlek och tidsjakt i musikalen "Stoppa världen - jag vill stiga av". Albin Flinkas och Jessica Heribertsson i de två huvudrollerna.

Kärlek och tidsjakt i musikalen "Stoppa världen - jag vill stiga av". Albin Flinkas och Jessica Heribertsson i de två huvudrollerna.

Foto: Markus Gårder

Recension2018-06-03 09:47
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Originalet utspelar sig i cirkusmiljö och det är något regissören och koreografen Hans Marklund tagit fasta på i utomhusuppsättningen av "Stoppa världen – jag vill stiga av". De inledande parkourliknande och akrobatiska konsterna är hisnande och kul. Den flinka musikalensemblen slänger sig som djungelvarelser i scenens räcken.

Alla är klädda i svarta kostymer med svarta,smala slipsar, likt en målning av surrealisten René Magritte. Vi befinner oss nämligen i storstadsdjungeln, bland klättrare och klippare.

Huvudpersonen Lilleman, kompetent gestaltad av Albin Flinkas, är en rastlös odugling på jakt efter sig själv. Eller åtminstone efter att bli berömd och "snuskigt rik". Så blir tjejen, gestaltad av Jessica Heribertsson, gravid och vill gifta sig. Han uppfinner visserligen en app som gör att han kan frysa scener där han ska göra livsval. Men tidsstoppandets främsta syfte blir bara att han får kommentera hur han känner i valögonblicket. Och så blir det som det blir i alla fall, för Lilleman är en som bara flyter med. Likt Ibsens Peer Gynt är han sig själv nog.

Lilleman jagar vidare genom livets ekorrhjul och stöter på frestelser både i USA och i Ryssland, originalets tyska äventyr har strukits. Han blir politiker, likt en annan viss finansman som blivit president. Men så kommer den obönhörliga ålderdomen.

Musikalen hade urpremiär på Broadway 1961. Tre år senare blev musikalen Jan Malmsjös genombrott och låten " Bygga upp ett stort berg" något av ett ledmotiv för honom.

I Parkteaterns uppsättning levereras den låten med skönt gospelgung, där publiken får sjunga med. Något som anknyter till allsångstraditionen i Vita Bergen från 1980-talet (med Carl-Anton, föregångaren till "Allsång på Skansen").

Uppsättningen har flera pricksäkra, samtidssatiriska och ljusa stunder. Men helhetsintrycket dras ned av scener som inte är riktigt lika kul. Platta skämt och rena transportsträckor i handlingen gör att träbänkarna i vid utomhusscenen i Vita Bergsparken börjar kännas väldigt hårda.

Men om man betänker att Stockholms Parkteater bjuder på gratis och kvalificerad scenkonst känns föreställningen väldigt generös. Picnic i det gröna före är också en del av upplevelsen.

"Stoppa världen – jag vill stiga av" ges i Stockholms parker till och med 1 juli. Packa utflyktskorg och res söderut, vetja!

Stockholms parkteaters program kan läsas på www.kulturhusetstadsteatern.se/parkteatern.

Musikal