Veronica Maggio X Miriam Bryant
Botaniska trädgården
Fredag 18/8
Hur lång ska en konsert vara? När frågan aktualiseras varje konsertsommar går åsikterna isär, men för Veronica Maggio och Miriam Bryant tycks svaret vare enkelt: En konsert ska vara lång. Kvällens spelning i Botaniska trädgården håller på i drygt tre timmar. Det är i längsta laget, ändå är det svårt att sätta fingret på vad som hade kunnat kortas ner. Maggio och Bryant är två produktiva artister, och när de nu turnerar tillsammans är det många titlar som slåss om en plats i den gemensamma låtlistan. Vissa låtar sjunger artisterna tillsammans, men stora delar av konserten turas de om att underhålla publiken. Det är som bäst när Maggio och Bryant är på scenen samtidigt. Trots deras olika stilar och temperament har de ett naturligt samspel. Iklädda pälsstövlar, rosa latex och överdimensionerade jackor känns duon som två Spice Girls-medlemmar. Man vill vara deras kompis.
Länge står jag och funderar på om de två artisterna verkligen har samma målgrupp. Maggio är sval och hennes låtar har Stockholms nattliv som självklar utgångspunkt. Bryant har en betydligt råare stil när hon sjunger om sitt regniga Göteborg. Det är istället deras gemensamma fäbless för texter om olycklig kärlek som blir det sammanhållande kittet under denna kväll. Maggio dedikerar ”Satan i gatan” till ett ex och Bryant sjunger svavelosande om förlorad kärlek i ”Passa dig”.
Veronica Maggio må vara en Stockholmsskildare av rang, men hennes barndom i Uppsala är ett återkommande tema under kvällen. Uppsalaskildringarna ”17 år” och ”Välkommen in” ter sig oemotståndliga för publiken i Botan. Allsången ekar över staden, och det är lätt att ömma för Bryant som ikväll har den lite otacksamma rollen att dela scen med Uppsalas förlorade dotter. Ett lite krystat mellansnack om valborg i Uppsala leder oss till kvällens stora överraskning: Plötsligt kliver Håkan Hellström in på scenen, och den nyblivna trion sjunger dennes ”Valborg” (följt av ”Hela huset” som Hellström och Maggio skrivit tillsammans). Hellströms oväntade gästspel bidrar, tillsammans med den späckade låtlistan och duon Maggio och Bryants många klädbyten, till en känsla av flärd. Spelningen känns både påkostad och genomtänkt. I tre timmar är det som att Botaniska trädgården är världens mittpunkt.