Konsert
Uppsala Kammarorkester
Uppsala Konsert & Kongress
Torsdag 21 november
Dirigent: Anna Rakitina
X Montsalvatge: "Sortilegis"; J Rodrigo: "Concierto de Aranjuez"; C Shaw: "Entr'acte" för stråkar; I Stravinskij: "Pulcinella" svit
Betyg: 4
Kvällens dirigent, den unga men redan etablerade rysk-ukrainskan Anna Rakitina, hade satt samman ett roligt program som lät hela orkestern visa upp sig och sina färdigheter. I det inledande stycket "Sortilegis" (ordet betyder förtrollningar) blandades fyrverkerier och knalleffekter. Rejäla kontraster skulle följa även fortsättningsvis.
Mats Bergström verkar föredra de små sammanhangen, som den av honom initierade och arrangerade årliga kammarmusikfestivalen i Örbyhus. Men gitarren gör sig inte nödvändigtvis bäst i små sammanhang. Detta framgick med stor tydlighet av hans insats i Joaquin Rodrigos "Concierto de Aranjuez". Publiken satt andlös; jag tror inte att det finns någon gitarrist med samma klang i sitt instrument, ingen som med samma precision sätter varje ton, och knappt någon som tänker lika musikaliskt som han: som exempel kan jag nämna hur han repriserade temat aningen starkare och snabbare än första gången. Inte många är så känsliga.
Efter paus presenterades ännu en hos oss rätt okänd tonsättare nämligen den amerikanska violinisten och sångerskan Caroline Shaw. Hennes inspiration till det verk som spelades, "Entr'acte", kom enligt kvällens programblad från en känsla som infann sig hos henne sedan hon lyssnat på en av Haydns stråkkvartetter; hon kände sig plötsligt förflyttad till bakom en spegel, likt Alice i Lewis Carrolls kända barnbok. Hon har i "Entr'acte", som denna kväll framfördes i en version för stråkorkester, velat återskapa denna effekt. Kvällens publik kände måhända något liknande; stycket var under alla omständigheter mycket roligt att lyssna till.
Även avslutningen skulle bli effektfull. Igor Stravinskijs återvändande till en mer traditionell musikstil efter den radikala baletten "Våroffer" blev ingen omedelbar succé men ganska snart tog publiken till sig den fräcka leken med teman från barockmusiken. Tonsättarens instrumentering gav alla stämmor tillfälle att glänsa i svåra soloinsatser i den pigga och glada musiken. I en kort recension som denna är det inte möjligt att nämna alla individuellt; låt mig bara säga att det var en fröjd att höra dem, allesammans!