Vad har Eric Hermelin och Carl-Göran Ekerwald gemensamt? Svaret är givet: Rumi. Hermelin översatte den persiske poetens huvudverk Mesnavi i sex volymer på 1930-talet intagen på St Lars i Lund. Ekerwald å sin sida har varit en viktig introduktör av Rumi i Sverige. 1976 gav han ut ett urval av Hermelins översättningar i Persiska antologin, en bok som haft stor betydelse för att hålla intresset för klassisk persisk poesi levande här i landet. Jag blev själv fascinerad av sufisk poesi genom att läsa den. En nyutgåva kom 1986. Nu ger Ekerwald ut sin egen bok om Rumi ”Vreden och begäret” där han berättar om sitt livslånga umgänge med den persiske poeten.
Första gången Ekerwald kom i kontakt med Rumi var som ung gymnasist i Östersund. Han var 16 år. Det innebär att han läst och reflekterat över Rumi i 76 år! Sufidiktaren från Konya har varit en vän och samtalspartner under ett långt liv i böckernas och tankens värld. 1936 kostade ett band av Mesnavi åtta kronor och Ekerwald skaffade sig allt han kunde komma över av Hermelins översättningar. Vilken bild av Rumi ger då Ekerwald i sin bok?
Det finns en tendens att sentimentalisera Rumi i hans episka verk Mesnavi och framställa honom som en gullig sagoberättare. Men lyckligtvis gör inte Ekerwald det. Mesnavi är en radikal och provocerande bok eftersom den kräver en helt ny syn på den mänskliga tillvaron. Den universella kärleken är det centrala i Rumis budskap. För denna kärlek finns inga gränsdragningar mellan religioner, stater eller folk – det är en existentiell kärlek som är kärleken till Gud.
En sådan kärlek är naturligtvis svår att realisera och därför upplevs Rumis tankar som ett hot både mot individen och samhället. En radikal frihet i den universella kärlekens namn ses ofta som en samhällsfara. Om man lägger till att Gud är det stora Intet och att jordelivet och världshistorien det lilla intet, så blir det för mycket för det flesta människor. Men det är kontentan i sufismens lära. Att se skillnaden mellan det verkliga och det illusoriska och vända sig mot det verkliga. Det är Guds lek med oss människor. Vår jämmerdal är en prövningstid, en sublim lek med det stora Intet som insats. Rumi kallar Mesnavi för en bok för barn.
Ekerwald tolkar Rumi på så sätt att vreden och begäret bildar de båda drivkrafterna i människans liv. Vreden håller begäret i schack och riktar energin mot jagets ”avklädning”. Det som livar upp Ekerwalds bok är att han ofta drar paralleller till filosofer som Herakleitos och Schopenhauer och författare som Goethe och Voltaire. Det märks att en mycket lärd man skrivit texten. I ett kapitel tar Ekerwald upp möjliga influenser på Mesnavi då han betar av kandidater från Platon till Sadi.
Ekerwald kan sin Rumi. Det är kanske det som är problemet. Han upprepar sig och har egentligen inget nytt att säga. Jag saknar en kritisk hållning. Men som introduktion fungerar ”Vreden och begäret”, även om diktanalysen mest består av snusförnuftiga kommentarer till lösryckta citat. Här glömmer Ekerwald att Rumi är den radikala frihetens apostel som förhåller sig fri även till sufismen. Det centrala budskapet i Mesnavi summeras med Hermelins versaler i sentensen: ”Bli en INGEN!”
Ekerwalds bok om Rumi gör mig väldigt besviken. Den börjar så bra, men slutar i svammel. Synd eftersom han har så stor kunskap om den sufiske poeten. Den livslånga vänskapen med Rumi gör honom blind för en öppen och kritisk läsning.