Drama
Titel: Passagerare i natten
Visas på: Bio
I rollerna: Charlotte Gainsbourg, Noée Abita, Quito Rayon Richter
Regi: Mikhaël Hers
Speltid: 111 min
Betyg: 2
Med sju filmer i bagaget har den franske regissören Mikhaël Hers etablerat en stil som blandar lågmäld vardagsromantik med glansig medelklassnostalgi. Den nya filmen "Passagerare i natten" följer i samma mysbelysta spår och bockar nitiskt av varenda konventionell berättarkurva som tänkas kan. Fem år har gått sedan den publikfriande "Amanda" – en rörande historia om en flickas påskyndade mognadsprocess orsakad av en familjetragedi. Nu flyttar regissören kamerans fokus till en sömnlös ensamstående mor (Charlotte Gainsbourg) som masserar sina bekymrade tinningar, lyssnar på en fransk motsvarighet till "Karlavagnen" och nynnar på Joe Dassin medan hon blickar ut över modernistiska parisiska höghusfasader.
Joe Dassins röst får sällskap av Kim Wilde och John Cale i den detaljrika skildringen av ett internetbefriat och cigarettrökbeslöjat parisiskt 1980-tal, där socialisten Mitterand besegrar den sittande presidenten Valéry Giscard d'Estaing till gatornas jubel. Mot denna bakgrund försöker den nyskilda och vackra Élisabeth med sina två tonårsbarn Matthias och Judith (Quito Rayon-Richter och Megan Northam) bygga sig ett nytt liv som singel i Paris femtonde arrondissement. Radiosändningen "Passagerare i natten", med den (klyschigt) karismatiska och mystiska programledaren Vanda i spetsen, blir nattugglan Élisabeths halmstrå i den ekonomiskt sköra tillvaron och snart leder hennes hängivenhet till att hon får ett jobb i redaktionens telefonväxel. Där möter hon den hemlösa tonåringen Talulah (unga stjärnskottet Noée Abita) som lagom drastiskt förändrar Élisabeths stilla familjeliv.
I sina mest stämningsfulla stunder är Mikhaël Hers film en hommage till landsmannen Éric Rohmer – som han flitigt har jämförts med. Tyvärr har Hers förblindats av sin nostalgisjuka och Charlotte Gainsbourgs stjärnglans vilket får "Passagerare i natten" att på sin höjd kännas som en urvattnad Rohmer-kopia. Den "icke-moraliserande moralisten" Rohmer tog itu med sin samtids brist på betydelsefulla mänskliga relationer. I Hers film avhandlas relationer och livskriser ytligt, som biämnen i skuggan av den ständigt tjusiga och utstuderat känslofyllda Charlotte Gainsbourg.