För varje ny skiva tar Sharon van Etten steg allt längre bort från den lite anonyma akustiska singer-songwriterpop hon debuterade med för några år sedan. Nu går associationerna snarare till Nick Cave, Sarah Slean och P.J. Harvey, samtidigt som van Etten alltmer förfinar sin särart. På sin nya EP är musiken full av hudlös nerv och mörk intensitet, med ödesmättade pianoslingor och stråkarrangemang bakom de dova elgitarrerna och den vemodiga rösten. En skiva som förtjänar att hitta många lyssnare.
Bästa låt: "I always fall apart"