Förr i tiden nöjde vi oss om tecknade filmer fick barnen att hålla tyst i ett par timmar. Men numera har filmmakarna blivit allt bättre på att roa de vuxna som också släpas med.
Inledningen är lovande. De tre pingvinvännerna Skipper, Kowalski och Rico är dödströtta på att alla pingviner bara går på led och är söta. Tillsammans med sin nyfunna vän Private ger de sig ut på äventyr. Animationerna är välgjorda, tempot är högt, och en tidig scen om exploaterande naturjournalister med Werner Herzog är rolig.
Sedan lugnar det ner sig, och den tramsiga handlingen presenteras. En bläckfisk känner sig osedd, och bygger en jättelaser för att hämnas på pingvinsläktet, som får all uppmärksamhet. Efter biroller i tidigare Magadaskarfilmer får nu de tokroliga pingvinerna chansen att rädda världen.
Humorn är tyvärr repetitiv, och vuxenskämten riktigt platta. (Pingvinerna vill exempelvis inte resa till Frankrike på grund av deras höga skatter. Ja, det var hela skämtet.) Men vi är inte målgruppen. Värre är att de verkar ha missat flickorna. Alla karaktärer är män, sånär som på en söt rysk snöuggla som pingvingrabbarna suktar efter.
Filmen är färgglad och sprallig nog att roa de allra yngsta, men för dum och tjatig för oss äldre barn.