En annan likhet med jazzen är att folkmusiken finns i alla smaker och färger, och lika svårt är det att definiera vad som verkligen ska kallas folkmusik. Det här urvalet är subjektivt och praktiskt. Men matnyttigt och intressant.
Trion Willemark/Knutsson/Öberg kan väl sägas ha minst en fot i varje läger, det doftar av både folk och jazz på deras album ”Svenska låtar”. Urvalet av låtar är också brett, från ”Gärdebylåten” till Eva Dahlgrens ”Ung och stolt”, över ”Dansen på Sunnaö” och Så skimrande var aldrig havet”. Kanske folklighet är ett bättre begrepp? Hur som helst, det är ett riktigt bra album, där låtarna fått sig en ny dräkt och visar upp sig stolta på nytt. Lena Willemarks sång slingras in av Jonas Knutssons saxofoner till Mats Öbergs stadiga klaviaturspel och okynniga munspel.
Mer naket än när Vilja-Louise sjunger helt utan ackompanjemang på ”Singing from the source” blir det sällan. Och det känns verkligen som ”direkt från källan” när de hudlösa tolkningarna av både gamla svenska och angloamerikanska tolkningarna berör ändå från tårna. Riktigt bra, spännande skivbolag också detta Playing with Music, se fler plattor längre ned.
Om det är naket hos Vilja-Louise så är det motsatsen hos svenskdanska gruppen Spöket i köket och deras album ”Château du Garage”. Här det tio viljor som samsas och diskutera vilt och sedan sätter full fart. Det är spretigt, dynamiskt och härligt livligt när polskor, valser och dängor levereras.
Jag tror att de flesta direkt skulle utbrista ”typisk folkmusik” om ”Fri form folk” med violinisterna Sven Ahlbäck & Olof Misgeld med slagverkaren Petter Berndalen. Trion spelar låtar efter spelmannen Gustaf Jernberg och det svänger på ordentligt om det innerliga och skickliga spelet. Traditionen ligger tung över albumet men känns ändå modernt och fräscht.
Också ”Sea of trees” ges ut på Playing with Music. Här spelar Bridget Marsden fiol och Leif Ottoson ackordion. Det mesta är eget material på traditionell grund, varvat med låtar man snappat upp på vägen, inte minst ett antal polskor. Samspelet är lyhört och tillåtande, musiken njutbar.
Trio Törn låter nyckelharpan möta violin och cello på albumet ”Debut”. Klangen blir speciell på det viset och de unga musikerna Petrus Dillner, Klara Källström och Olof Kennemark får till sina nyskrivna låtar så att de låter både moderna och vilande på traditionen.
Norge och Sverige möts på albumet ”Vårvindar friska” där hardangerfela och nyckelharpa möts i spelmännen Olav Mjelvas och Erik Rydvalls händer. Traditionella låtar varvas med egna kompositioner där de skickliga musikanterna visar både sin skicklighet och sin känsla för materialet. Dynamiskt och känslosamt på samma gång.
Gruppen Tzeitel med albumet ”Luftmenschen” skapar sin musik utifrån den judiska spelmanstraditionen. Det blir smäktande melodier parade med ett infernaliskt sväng när fiol, dragspel och kontrabas drabbar samman, spelade av Anna Cochrane, Christopher Andersson Bång & Sara Fridholm.
Tangon får väl kallas något av Argentinas folkmusik. El Afronte Orquesta Tipico visar på ”Tango Argentino Today” just så, hur tangon låter idag. Violiner, bandoneoner och sång blir till just så smärtsamt vackert som genren brukar kunna vara.
Jalai Meherabi och Ruhollah Ghaznavi tar oss ändå längre bort på albumet ”Inshallah”. Det är afghanistansk musik, traditionell och nyskriven, framförd på sång, harmonium och dholak. Främmande men ändå så lätt att ta in, spelade av två skickliga musiker.