Roman
Miriam Toews
Ensamma strider
Övers. Erik Andersson
Rámus förlag
Miriam Toews första roman att översättas till svenska, "Kvinnor som talar", tilldelades i höstas Kulturhuset Stadsteaterns internationella litteraturpris och den bioaktuella filmatiseringen har hyllats av kritikerna. Förväntningarna på "Ensamma strider" (liksom den förra översatt av Erik Andersson) är således höga.
I centrum står nioåriga Swiw som bor med sin gravida mamma och tjoande mormor. Swiw går inte till skolan längre. I stället är hon hemma med mormor medan mamman jobbar på en teater. Hon kryper runt på golvet och plockar upp tabletter åt sin mormor och torkar bort oreganooljan som modern spottar i vasken. Trots den livliga familjen (i vilken Siw trots sin ålder axlar mammarollen) upplevs hon som otroligt ensam. Detta utan att språket är tårdrypande, prosan är snarare rapp och humoristisk.
När Swiw får frågan om varför hon jämt skriker svarar hon: "Eftersom mormor hör dåligt och mamma lyssnar dåligt […]." Och när hon på bussen skäms över sin mamma som ställer till en scen tänker hon: "Jag kunde inte hugga av mig huvudet med fönstret eftersom det var låst av barnsäkerhetsskäl."
Som ni märker finns här en tragikomisk ton – och kanske att mormodern kommer med en poetik för boken när hon säger: "Känner du till Shakespeares tragedier? Folk vill gärna dela upp hans pjäser i tragedier och komedier. Snickesnack! […] Att leva innebär full kroppskontakt med det absurda." Just så är det att läsa "Ensamma strider".