Lövstabruks kammarmusikfestival är slut för i år. Lördagen och söndagen bjöd på flera fina konserter på temat "Den stora amerikanska kontinenten". Lördagen ägnades åt latinamerikanska kompositörer. Minnesvärt var den unga oboisten Klara Borgqvists enastående mogna framförande av Astor Piazzollas "Café 1930". Klara blev välförtjänt detta års mottagare av Leufstabruks Kammarsolisters ungdomspris. Piazzolla fick extra utrymme då uruppförandet av Ivan Enrique Rodrigez komposition Èrindinlógun tyvärr måste ställas in. Vi fick istället fick ta del av tre av "De fyra årstiderna" samt den drömska tangon Oblivion i Antonio Hallongrens och Thomas Rudbergs tolkning. Verk av Ginastera, Osvaldo Golijov och Villa-Lobos rundade av den första lördagskonserten.
Söndagens konsert ägnades åt migranter till Amerika. Utrymmet tillåter inte att all fin musik som framfördes på festivalen omnämns men från söndagens program måste nämnas några. Först Carlos Salzedos knalleffekt Sonat för harpa och piano, ett klangeffektsökande, tekniskt krävande verk med den tidigare ungdomspristagaren Johanna Ander Ljung på harpa. Så två verkliga fullträffar: Bohuslav Martinús andra och Erich Wolfgang Korngolds enda pianokvintett. Martinús verk innehöll mycket musik av olika slag, allt suveränt tolkat av musikerna: dansanta partier; psalmsång som övergick i fnittrande och porlande; fyrsprång och klagosång, till slut en epilog som mynnade ut i en coda. Korngolds kvintett innehöll även den så mycket musik. Första satsen: vals, vimmel och brus med en furiös upplösning; andra satsen: lamentation, smäktande övergång till tumult och sedan utslocknande; den tredje: ett glättigt men samtidigt kraftfullt avslut på verket. Båda kvintetterna spelades med en med tanke på den korta repetitionstiden förbluffande precision och samspelthet vilket vittnar om musikernas förmåga och professionalitet.
Jag bär med mig från 2021 års kammarmusikfestival framför allt det djärva valet av repertoar som slog upp ett fönster mot en värld av musik som inte är lika ofta spelad hos oss som den europeiska. Den musik som komponerats av afro-amerikaner var rätt obekant för mig – nu vill jag höra mycket mer av den. Och jag kan knappt vänta tills jag får veta vad festivalledningen hittar på till nästa år!