De flesta Uppsalabor vet nog att Marielund är en ort cirka 15 km öster om stadens centrum. Efter att ha läst den här boken inser också den som inte har känt till det förut, att det finns ett sällskap med namnet Marielunds vänner. Utgivarna talar välmotiverat om en ”sommardröm”.
Nyligen skrev en man i UNT att han trivdes bra i Uppsala, men att här saknades ”naturliga” friluftsbad. Sådana finns det gott om i Marielund med dess vackra insjöar. Redan 1925 bildade man på orten ett simsällskap. För den idrottsintresserade kan nämnas att man här också bedrivit flera andra sporter under årens lopp.
Två ting gör den här boken särskilt attraktiv. Den tillgodoser snart sagt alla våra skilda intressen, såsom arkeologi, historia, personhistoria, folktro, arkitektur, foto, konst, kommunikationer, skogsbruk, jakt och fiske. Vidare är den sällsynt vackert illustrerad med vackra färgbilder och har en utsökt god layout.
Den gård efter vilken Marielund fått sitt namn hade funnits länge. Men decennierna före år 1900 började platsen särskilt utnyttjas av uppsalaborna som sommarnöje. En rad kända uppsalabor flyttade ut när det vårades, medförande stor packning, jämte pigor och drängar. Några efternamn ur högen: Möllersvärd, Haeggström, Lundell, Hagström och Skarsgård. Sina goda intryck av Marielundssomrarna har en rad människor senare skrivit ner.
Den äldsta sommarvillan är troligen Mariehem, byggd 1876, ännu bevarad. Först ägdes den av Johannes Kerfstedt, i 50 år rektor på Fjellstedtska skolan. År 1894 köptes villan av Ebba Boström, känd som skapare av Samariterhemmet. Hon behövde vila upp sig någon gång. Den blev efter hennes död enligt hennes testamente sommarbostad för stadens diakonissor. Kerstin Åkerström, själv diakonissa, kan ännu berätta om hur fint det var att få bo i den vackra villan.
Under åren runt 1900 drogs hit i olika etapper en smalspårig järnväg med utgångspunkten Uppsala Östra. Tåget fick snart smeknamnet Lennakatten. Den är fortfarande välutnyttjad, särskilt av barnen och deras föräldrar. Låt mig anknyta till detta faktum och - med starkt instämmande - citera den mening som utgivarna avslutar förordet med: ”Den här boken är också för dem som aldrig varit i Marielund, i förhoppning att de skall bli nyfikna och köpa en biljett på ångtåget Lennakatten och tuffa iväg mot sommardrömmen. ”